Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Predikaren - 1 Kapitlet - 2 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kap. 2: 1-16.
Predikaren.
894
och den som förökar sin insikt, han
förökar sin plåga.
2 Kapitlet.
Glädjen och arbetet för att bereda sig glädje är
fåfänglighet. Det går den vise såsom dåren.
Jag sade i mitt hjärta: "Välan, jag
vill pröva, huru glädje
bekommer dig; gör dig nu goda dagar."
Men se, också detta var fåfänglighet.
Pred. 8: 15. Luk. 12: \9 f.
2 Jag måste säga om löjet: "Det
är dårskap", och om glädjen: "Vad
gagnar den till?"
3 I mitt hjärta begrundade jag,
huru jag skulle pläga min kropp med
vin - allt under det att mitt hjärta
ägnade sig åt vishet - och huru
jag skulle hålla fast vid dårskap,
till dess jag finge se, vad som vore
bäst för människors barn att göra
under himmelen, de dagar de leva.
Pred. 7: 17 f.
4 Jag företog mig stora arbeten,
jag byggde hus åt mig, jag
planterade vingårdar åt mig.
1 Kon. 6: 1 f. 2 Krön. 3: 1 f.
5 Jag anlade åt mig lustgårdar och
parker och planterade i dem alla
slags fruktträd.
6 Jag anlade vattendammar åt mig
för att ur dem vattna den skog av
träd, som växte upp.
7 Jag köpte trälar och trälinnor,
och hemfödda tjänare fostrades åt
mig; jag fick ock boskap, fäkreatur
och får, i större myckenhet än
någon, som före mig hade varit i
Jerusalem. 2 Krön. i: 12.
8 Jag samlade mig jämväl silver
och guld och allt vad konungar och
länder kunna äga; jag skaffade mig
sångare och sångerskor och vad som
är människors lust: en hustru, ja
många.
1 Kon. 10: 11 f., 14 f. 2 Krön. 9: 10 f., 13 f.
9 Så blev jag stor, allt mer och
mer, större än någon, som före mig
hade varit i Jerusalem, och under
detta bevarade jag ändå min vishet.
1 Kon. 10: 23 f. 2 Krön. 9: 22.
10 Intet, som mina ögon begärde,
undanhöll jag dem, och ingen glädje
nekade jag mitt hjärta. Ty mitt hjärta
fann glädje i all min möda, och detta
var min behållna del av all min möda.
11 Men när jag så vände mig till
att betrakta alla de verk, som mina
händer hade gjort, och den möda,
som jag hade nedlagt på dem, se
då var det allt fåfänglighet och ett
jagande efter vind. Ja, under solen
finnes intet, som kan räknas för
Vinning. Pred. I: 14.
12 När jag alltså vände mig till att
jämföra vishet med oförnuft och
dårskap - ty vad kunna de
människor göra, som komma efter
konungen, annat än detsamma, som
man redan förut har gjort? -
Pred. 1: 17. 7: 26.
13 då insåg jag, att visheten väl
har samma företräde framför
dårskapen, som ljuset har framför
mörkret:
14 Den vise har ögon i sitt huvud,
men dåren vandrar i mörker.
Dock märkte jag, att det går den
ene såsom den andre.
Ords. 14: 33. 15: 7. 17: 24. Pred. 8: 1.
15 Då sade jag i mitt hjärta:
"Såsom det går dåren, så skall det ock
gå mig; vad gagn har jag då därav,
att jag är förmer i vishet? Och
jag sade i mitt hjärta, att också
detta var fåfänglighet.
Job 21: 7 f. Pred. 6: 8. 8: 14. 9: 2.
16 Ty den vises minne varar icke
evinnerligen, lika litet som dårens;
i kommande dagar skall ju
alltsammans redan vara förgätet. Och
måste icke den vise dö såväl som
dåren ?
Job 18: 17. Ps. 49: 11. Vish. 2: 4.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
