Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Klagovisorna - 3 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kap. 3:1-28.
Klagovisorna.
1096
3 Kapitlet, i
Jag är en man, som har prövat
elände
under hans vredes ris.
2 Mig har han fört och låtit vandra
genom mörker och ej genom ljus.
3 Ja, mot mig vänder han sin hand
beständigt,
åter och åter.
4 Han har uppfrätt mitt kött och
min hud,
han har krossat benen i mig.
Ps. 51: 10.
5 Han har kringskansat och om-
värvt mig
med gift och vedermöda.
6 I mörker har han lagt mig
såsom de längesedan döda.
Ps. 143: 3.
7 Han har kringmurat mig, så att
jag ej kommer ut,
han har lagt på mig tunga
fjättrar.
8 Huru jag än klagar och ropar,
tillstoppar han öronen för min bön.
Job 19: 7. Ps. 22: 3.
9 Med huggen sten har han mu-
rat för mina vägar,
mina stigar har han gjort svåra.
Job 19: 8.
10 En lurande björn är han mot
mig,
ett lejon, som ligger i försåt.
Hos. 5: 14. 13; 7 f.
11 Han förde mig på villoväg och
rev mig i stycken,
förödelse lät han gå över mig.
12 Han spände sin båge och satte
mig upp
till ett mål för sin pil.
Job 16: 12. Ps. 7: 13. Klag. 2: 4.
13 Ja, pilar från sitt koger sände
han
in i mina njurar.
1 Alfabetisk sång: se Poesi i Ordförkl.
14 Jag blev ett åtlöje för hela mitt
folk,
en visa för dem hela dagen.
Job 30: 9. Ps. 69: 12 f. Jer. 20: 7.
15 Han mättade mig med bittra
örter,
han gav mig malört att dricka.
16 Han lät mina tänder bita sön-
der sig på stenar,
han höljde mig med aska.
17 Ja, du förkastade min själ och
tog bort min frid;
jag visste ej mer, vad lycka var.
18 Jag sade: "Det är ute med min
livskraft
och med mitt hopp till
Herren."
19 Tänk på mitt elände och min
husvillhet,
på malörten och giftet!
20 Stadigt tänker min själ därpå
och är bedrövad i mig.
21 Men detta vill jag besinna,
och därför skall jag hoppas:
22 Herrens nåd är det, att det
icke är ute med oss,
ty det är icke slut med hans
barmhärtighet.
23 Den är var morgon ny,
ja, stor är din trofasthet.
24 Herren är min del, det säger
min själ mig;
därför vill jag hoppas på honom.
Ps. 16: 5. 73: 26. 119: 57.
25 Herren är god mot dem, som
förbida honom,
mot den själ, som söker honom.
26 Det är gott att hoppas i stillhet
på hjälp från Herren.
27 Det är gott för en man, att
han får bära
ett ok i sin ungdom.
Ps. 119: 71. Matt. 11: 29.
28 Må han sitta ensam och tyst,
när ett sådant pålägges honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
