Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ordförklaringar och sakupplysningar - Ljusstake ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ljusstake.
Ordförklaringar och sakupplysningar.
448
Ljusstake. Forntidens ljusstakar uppburo
lampor, icke ljus. Ljus i vår mening voro då
överhuvud okända. Se 2 Mos. 25:31 f.
Sak. 4: 2. 1 Mack. 4: 50.
Log. Rymdmått motsvarande omkr. V2 liter.
Se Mått, mynt oeh vikt.
Loge. Se Tröska.
Lustgård. Utom i sin allmänna användning
nyttjas detta ord dels (1 Mos. 2: 8) om
urtidens paradis (Edens lustgård), dels (Jes.
1:29. 65:3. 66:17) till att beteckna (på
särskilt sätt anordnad) plats för hednisk
gudsdyrkan.
Låglandet. Det mot kustlandet sluttande
kulliga landskapet väster om Judeens
bergsbygd.
Lägel (Ps. 56: 9. Matt. 9: 17). Kärl för
förvaring av flytande ämne. Vin, vatten m. m.
förvaras i österlandet ofta i skinnsäckar
(skinnläglar).
Länd. Utgå från någons länd (1 Mos. 46: 26),
härstamma från någon. Lägga sin hand
under någons länd (1 Mos. 24: 2), bruk vid
edgång. Slå sig på länden (Jer. 31: 19),
uttryck för sorg eller medömkan. Omgjorda
sina länder, med gördeln fästa upp
livklädnaden vid verksamhet (arbete, vandring,
strid) som fordrade fri rörelseförmåga; också
bildligt (Luk. 12:35. 1 Petr. 1: 13), göra
sig redo, vara beredvillig.
Lövhyddohögtiden. Skördefest vid
inbärgningen av vin- och fruktskörden om hösten;
också kallad bärgningshögtiden. Den firades
den 15-21 (22) i sjunde månaden (Tischri,
motsvarande Oktober). Se 2 Mos. 23: 16.
3 Mos. 23: 39 f. 4 Mos. 29: 12 f. 5 Mos.
16: 13 f. Neh. 8: 14 f.
Mager. Se under Vise män.
Makt» Makten står såsom beteckning för Gud
Matt. 26:64. Mark. 14:62. Luk. 22:69;
Guds makt för arken såsom tecknet på Guds
närvaro Ps. 78:61. Med ungefär samma
betydelse som Makten står Majestätet om
Gud Hebr. 1:3. 8: 1.
Makter. Se Änglar.
Malkam. Se Molok.
Mamon (riktigare form än Mammon). Ett
puniskt eller arameiskt ord till betecknande
av världslig rikedom. I Matt. 6: 24. Luk. 16: 9
f. namn på den personifierade rikedomen.
Melek [Mélek]. Se Molok.
Meni (Jes. 65: 11). En hednisk gudom, som
ansågs råda över människornas öden.
MerkuriUS (Apg. 14: 12). Talkunnighetens
och köpenskapens gud hos romarna. Av
grekerna kallades han Hermes.
Merodak [Mérodak] (Jer. 50:2). Babylons
huvudgud. Se vidare under Baal.
MeSSiaS (Matt. 16: 16. 22:42. 24:5,23).
Hebreiskt ord med betydelsen "den (till
konung) smorde". En grekisk översättning
därav är Kristus (jfr Joh. 1:41). I Nya test.
är Messias (Kristus) beteckning för den
utlovade Frälsaren, genom vilken de
gammaltestamentliga profetiorna blevo uppfyllda. Ett
annat namn på honom är han som kommer.
Matt. 11: 3 (Luk. 7: 19); vidare Matt. 21: 9.
23:39. Mark. 11:9. Luk. 13:35. Joh.
12: 13 (om de sistnämnda ställena se vidare
under Namn).
MIL Står Matt 5:41 för grundtextens milion,
varmed på det anförda stället förstås en
romersk mil, motsvarande omkring 1 1/2
kilometer, alltså högst betydligt kortare än en
svensk mil; 2 Mack. 11:5 för skoinos, ett
egentligen egyptiskt vägmått = omkr. 4
romerska mil, alltså motsvarande omkr. 6"
km. Se Mått, mynt oeh vikt.
Milkom. Se Molok.
Mina. Vikt- och värdebeteckning; står i Gamla
test. för grundtextens mané, i Apokryfiska
böckerna för mna. Se Mått, mynt oeh
vikt.
Misralm [Misraim] är i hebreiskan det vanliga
namnet på Egypten.
Molok (1 Kon. 11:7), också kallad Malkam
(Jer. 49: 1, 3), Melek (Jes. 57:9) och
Mil-kom (1 Kon. 11:5). Bibliskt namn på
am-moniternas huvudgud. Hans dyrkan var
förenad med offer av barn, som man "lät gå
genom eld", dvs. förbrände (2 Kon. 23: 10).
Namnet är bildat av det hebreiska ordet för
konung.
Moseböckerna betecknades av judarna själva
helt allmänt såsom Lagen, Lagboken. De
namn med vilka de särskilda böckerna från
gammalt stundom betecknas hos oss,
Gene-sis, Exodus osv., hava ej heller någon
förebild i den hebreiska texten, utan stamma
från de forntida grekiska och latinska
bibelöversättningarna. 1. Genesis,
"ursprungsboken", heter så, därför att den i sina första
kapitel skildrar världens skapelse och
människosläktets urtid; 2. Exodus,
"uttågsboken", handlar till en stor del om Israels
barns uttåg ur Egypten; 3. Leviticum
"levitboken", lämnar föreskrifter om offer
och annat som hör till gudstjänsten; 4. JVu-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
