Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pauli andra bref till korintierna - 1 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kap. 1: 20 — 2 4. Pauli andra bref till korintierna.
20. Ty så många som Guds
löft/en äro, i honom är ja;* derför
är ock genom honom amenf Gud
till förherrligande genom oss.ff
* Kristus är ett lefvande och bestämdt
ja till alla Guds löften; hans person och
verk äro en afgörande bekräftelse på deras
sanuing, emedan de alla i honom hafva
sin uppfyllelse. Jemför Rom. 15: 8.
t Amen är ett uttryck af trosvisshet.
Jemför 1 Kor. 14: 16. Paulus vill säga:
Det är genom Kristus, som den visshet
kommer, hvarmed alla troende säga amen
till Guds löften.
tt Att sålunda af troende skaror amen
varder sagdt till Guds löften, det länder
Gud till ära. Och det sker genom oss,
säger apostelen; ty det var genom honom
och hans medhjelpare, som evaugelium
förkunnades, så att Kristus vardt känd.
21. Men den som befäster oss
tillika med eder med afseende på
Kristus,* och som har smort oss,**
är Gud,
1 Kor. 1: 8.
* så att vi förblifva Kristus orubbligt
trogna.
** som har invigt oss till evangelii
em-bete. Jemför Luk. 4: is, Ap. G. 4: 27,
10: S8. Märk: när det är fråga om
befastandet, då säger han: den som befäster
oss tillika med eder, ty befästandet gäller
alla och är ett fortgående verk. När han
deremot talar om smörjandet, säger han:
den som har smort oss, ty smörjandet,
d. v. s. invigandet till evangelii embete,
gäller icke alla troende utan endast
särskilda af Gud dertill bestämda personer.
Det är icke heller ett fortgående verk utan
något, som sker då, när Gud kallar och
helgar dem till detta embete (Joh. 17: 17).
Jemför Gal. 1: 15.
22. hvilken ock har beseglat
oss* och** gifvit andens pant i
våra hjertan.f
2 Kor. 5: 5. Ef. 1: 13, 4: 30.
* salt sitt sigill på oss (se Joh. 6: 27),
likasom på eder och alla trogna, till
bekräftelse derpå, att vi äro hans barn och
arfvingar till hans herrlighet.
** Detta och inleder en. närmare
förklaring af det nyss sagda (se anm. till
Ap. G. 15: 17). Det motsvarar i sådana
fall det svenska ordet nämligen.
Beseglandet bestod deri, att Gud gifvit dem den
helige anden.
f Grundtextens ord, som vi öfversatt
med pant, betyder egentligen en
handpenning, som man vid köps afslutande
gifver såsom en försäkran på, att det
öf-riga skall sedan varda betaldt. »Andens
pant» är den helige anden sjelf, gifven åt
de troende såsom pant på den
barnaska-pets eviga herrlighet, som de sedan skola
få. Se anm. till Eom. 8: 2 3.
23, Men jag påkallar Gud till
vittne öfver min själ,* att jag
skonande eder** icke vidare har
kommit till Korint;
Detta uttryck är en ed, i hvilken
Paulus vågar sin själs salighet såsom
bekräftelse på, hvad han säger. Deraf
synes, att apostelen icke ansett det orätt
att begagna sådana heJcräftelseeder, när
sakens vigt fordrat deras afläggande. Se
kap. 11: 31, Gal. 1: 20, Eom. 1: 9, Fil.
1: 8. Se anm. till Matt. 5: 3 7.
** d. v. s. af skonsamhet mot eder.
Hade han kommit till dem, så skulle han
hafva kommit med ris (se 1 Kor. 4: 21).
Det var derför ett uttryck af skonsamhet,
att han icke kommit. I stället försökte
han nu genom sändebud samt bref
återställa ett godt förhållande inom
församlingen. Jemför kap. 12: 20, 13: 10.
24. icke att* vi äro herrar
öfver eder tro,** utan vi äro
medhjelpare till eder glädje ;t tj i
tron stån I.ff
1 Petr. 5: 3. 1 Kor. 3: 5.
* Detta säger jag icke i den meningen,
att o. s. v.
såsom hade vi makt att
kommendera öfver eder tro. Apostelens gerning
var att lära, förmana, bedja o. s. v. men
icke att kommendera. Ingen borde derför
missförstå hans ord, såsom ville han
tillvälla sig ett andligt herravälde öfver dem
i anseende till tron. De troende stodo
under Kristi men icke under Pauli
herravälde. Se 1 Kor. 3: 22 f.
t Vårt verk är att vara eder
behjelp-liga till ett gladt och lyckligt lif. Hade
Paulus nu kommit till Korint, så hade
han måst komma med tuktan och således
bedröfva dem (se kap. 2: 1). Men det
var motbjudande för.honom, emedan hans
embete icke var att bedröfva utan att
_ 198
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
