Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pauli andra bref till korintierna - 5 Kapitlet - 6 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Pauli andra bref till korintierna. Kap. 2: 13 —17,
honom Tcommer i ett rätt förhållande till
Gud. Derför säges det aldrig i nya
testamentet om några andra än de troende, att
de ära försonade med Gud. Se Kol. 1:
21, 2 2, Rom. 5: lo. De ogudaktiga
försonas.
21. Honom, som icke visste af
synd,* har hangjort till synd**"^
för oss, t på det vi skulle varda
Guds rättfärdighet tt i honom.f*
Es. 53. 1 Petr. 2: 2 2 följ. Rom. 8: 3.
Gal. 3: 13. 1 Joh. 3: 5. Rom. 5: 19.
Detta är ett uttryck för fullkomlig
syndfrihet. Sammalunda säga äfven vi
t. ex.: »jag vet icke af någon rädsla, någon
sjukdom, någon nöd» o. s. v., samt
beteckna dermed en fullkomlig frihet från
alla sådana ting.
nämligen Gud.
Hvad som här menas med synd,
synes af det motsatta ordet Guds
rättfärdighet. Att varda Guds rättfärdighet
är ett starkare uttryck för att varda
rättfärdigad af Gud; att göras till synd är
alltså ett starkare uttryck för att göras
till syndare. Märk: Paulus säger icke, att
Gud räknat Kristus såsom en syndare, ty
Gud kan aldrig räkna miste, d. v. s, räkna
någon för att vara, hvad han icke är, eller
för att hafva gjort, hvad han icke gjort.
Nej, Gud har gjort honom WW en syndare,
nämligen i den meningen, att han sändt
honom i synds kötts likhet (Rom. 8: 3),
låtit honom gå in såsom en medlem af
det i synd fallna menniskoslägtet samt
såsom sådan smaka den förbannelse, som
synden dragit öfver detta slägte. Alldeles
i öfverensstämmelse dermed säges det om
hans död, att han dog frän synden (Rom.
6: lo). Det ena handlar lika litet som
det andra om tillräknelse, och det ena
innebär lika litet som det andra, att
Kristus blifvit på något sätt personligen
besmittad af synden.
t till godo för oss. När oss här sättes
i motsats mot honom såsom den
fullkomligt syndfrie, så menas med oss alla
syndare.
tt varda af Gud gjorda verkligt
rättfärdiga. Det är ändamålet med Guds stora
verk i Kristus: vår fullkomliga återställelse
till rättfärdighet. Ty utan rättfärdighet
gifves ingen salighet för menniskan. Se
för öfrigt anm. till Rom. 4: 25.
t* genom att vara i honom. Ty i
honom är det, som Gud gör syndare
rättfärdiga.
6 Kapitlet.
Paulus en rätt Guds tjenare (v. 1—10). Hans
kärlek till korintierna (v. 11—13). Varning för
att draga i främmande ok med de otrogna (v.
34—7: 1).
V. / — 4 0 episteltext första söndagen i fastan.
Men såsom medarbetande
förmana vi ock,’^ att icke
måtten mottaga Guds nåd
fåfängt f
1 Kor. 3: 9. Ebr. 12: is.
* Detta står i närmaste sammanhang
med kap. 5: 2 0. Apostelen var icke blott
Kristi sändebud till verlden utan ock hans
medarbetare hos de trogna. Och såsom
han i den förra egenskapen beder de otrogna
att låta försona sig med Gud, så förmanar
han i den senare egenskapen de troende
att icke fåfängt mottaga Guds nåd.
Det ligger i grundtexten starkt
eftertryck på ordet I.
t Låten det icke vara fåfängt, att 1
hafven genom tron mottagit Guds nåd.
Fåfängt mottages Guds nåd, när hon icke
får omskapa den troende så, att han
vandrar i ett heligt lif. En sådan tro verkar
icke frälsning. Se Ebr. 12: 14, Joh. 15: 2.
2. — ty han säger:* I
behaglig tid** har jag bönhört dig, på
frälsnings dag*** har Jag hjelpt
dig; sef mitt är välbehagligfff
tid, se nu är frälsnings tid —
Luk. 4: 18.
* d. v. s. Gud säger i sitt ord. Det
ställe, som här anföres, är Es. 49: 8
enligt de sjuttio uttolkarenas grekiska
öfver-sättning, som apostlarna vanligen följa, när
de anföra ställen ur gamla testamentet.
Gud talar der till »sin tjenare» (det är
Kristus), som beder om hjelp för Guds folk
samt blir bönhörd och får hjelp. Att Guds
nåd har framgång i de troende, är en
bönhörelse, som Kristus erfar på sina böner
för dem (Rom. 8: 34, Ebr. 7: 25). Detta
anför Paulus för att riktigt beveka de
troende, att de icke måtte genom sitt
förvållande förhindra nådens verk i dem.
** Ordet kan beteckna antingen en för
folket eller en för Gud behaglig tid. Det
förra synes här stämma bättre öfverena
med sammanhanget. Annorlunda i Luk.
4: 19. Den hebreiska grundtextens
uttryck betyder en tid af välbehagj en tid
— 215 –
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
