- Project Runeberg -  Bibeln / Nya testamentet. Ny öfversättning med förklarande anmärkningar af P. Waldenström, 1894. Andra delen /
221

(1917) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pauli andra bref till korintierna - 7 Kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Pauli andra bref till korintierna. Kap. 7: 11 —15.

Ordagrant: åt eder. Deras ifver m. m.
var en frakt, som bedröfvelsen
åstadkommit åt dem.

^^^^^ icke blott ifver utan försvar. De
hade inför Titus betygat och bedt honom
låta Paulus veta, att de voro utan skuld
i blodskändarens missgerning.

t deröfver att en så skändlig sak
förekommit i församlingen.

tt att jag, såsom jag antydt (1 Kor.
4: 2i), skulle komma till eder med ris.

ttt efter mig (se v. 7). Märk: de voro
rädda för honom men längtade ändå efter
honom.

f* nitälskan mot den brottslige (d. ä.
blodskändaren).

t** Deras nitälskan mot blodskändaren
hade yttrat sig i allvarlig bestraffning.

Eller: i gerningen. Att de för egen
del icke hade någon skuld i mannens synd,
det hade de nu i allt (d. v. s. på allt sätt)
bevisat. Dock hade de skuld deri, att de
tålt en sådan skändlighet i församlingen.
Men det vill apostelen icke mer röra vid.
Märk denna kristliga finkänslighet!

12. Alltså om Jag ock skrifvit
till eder, * (så har det skett) icke**
för lians skull, som gjort orätt,***
icke heller för lians skull, som
lidit orätt, f utan på det att eder
ifver för ossff måtte varda
uppenbar hos ederfff inför Gud.f*

* Af detta kunnen I nu förstå, hvarför
jag icke teg utan skref till eder om saken.
** såsom I kunden tänka.

d. v. s. för blodskändarens skull,
för att få honom straffad.

t för att skaffa honom upprättelse. Visst
skref apostelen mot blodskändaren och tili
förmån för den förorättade. Detta var dock
icke det egentliga ändamålet med hans
bref. — Med den förorättade menar
apostelen sannolikt blodskändarens fader, hvars
hustru sonen tagit till äkta. Att fadern
ännu lefde, torde man kunna sluta deraf,
att apostelen säger, att han icke skrifvit
för hans skull. Denna anmärkning vore
nämligen alldeles öfverflödig, om fadern
varit död. På samma grund kan man
ock antaga, att fadern tillhört
församlingen. Sannolikt har forloppet varit
följande: Mannen och hans son hafva
öfver-gått till kristendomen, men icke hans hustru,
sonens stjufmor. Hon har i stället skilt
sig från sin man (jemför 1 Kor. 7: iö).
Sedan har sonen gift sig med henne. Detta,

som var en skändlighet i och för sig, var
dessutom en grof förolämpning mot fadern,
tt edert lifliga intresse för oss.
ttt Märk det finkänsliga och försonliga
i denna framställning! Jag var nog
öfver-tygad, vill han säga, att i djupet af edert
hjerta fans ett lifligt intresse för mig. Men
det låg fördoldt. För att få det att
uppenbara sig, var det jag skref. Och nu ser
jag till min glädje, att det lyckats (v. 11).

t^’ icke skrymtaktigt utan ärligt och
uppriktigt såsom inför Gud,

13. För den skull äro vi
tröstade.* Men jemte (denna) vår
tröst hafva vi i ännu mycket
högre grad gladt oss åt Titus glädje
deröfver, att hans ande blifvit
vederqvickt af eder alla.**

* då vi nu se, att ändamålet med vårt
bref är vunnet.

Titus glädje öfver den vederqvickelse,
som han erfarit i Korint, var ett särskildt
stort glädjeämne för apostelen. Se v. 14.

14. Ty om jag för honom* har
berömt mig något öfver eder, så
har jag icke kommit på skam,
utan såsom vi hafva talat allt i
sanning till eder,** så har äfven
vår berömmelse*** inför Titus
blifvit t sanning, f t

och det har jag mer än en gång gjort,
såsom vi uti allt, hvad vi talat till
eder, förblifvit inom sanningen.

vår berömmelse öfver eder.
t bevisat sig vara (jemför kap. 1: 19
och anm. till Bom. 3: 4).

tt och detta har gladt mig allra mest
(v. 13). — Märk, huru han ömsom säger
vi, ömsom jag i denna vers (se anm. till
kap. 1: 4).

15. Och hans hjerta* står till
eder i (ännu) högre grad,** när
han erinrar sig allas eder
lydnad, f huru I med fruktan och
bäfvanff mottogen honom.

* Grundtexten har samma ord här som
i kap. 6: 12. Om dess betydelse se anm.
till Luk. 1: 7 8.

** nu än före sitt besök hos eder.
t mot honom. När de genom honom
fingo höra, huru Paulus ville, så lydde de
strax.

— 221

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:08:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bibeln/wald1894/0229.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free