Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Brefvet till hebreerna - 12 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kap. 12: 19—24.
Brefvet till hebreerna.
så skedde det under basunljud (2 Mos.
20: 18).
** De sade till Moses: Tala du till
oss, så vilja vi höra, men Gud må icke
tala till oss, att vi icke må dö (2 Mos.
20: 19). Se 5 Mos. 5: 24 f.
20. tj de fördrogo icke* det,
som befaldes: Äfven om ett djur
rör vid berget, skall det stenas
* de kunde icke uthärda.
** Detta var befallningens innehåll (2
Mos. 19: 12 f.), och det uppfylde dem
med bäfvan.
21. och — så förskräcklig var
synen — Moses* sade: Jag är
förskräckt** och bäfvande.
* När till och med Moses vardt
förskräckt, huru mycket mer måste då icke
folket hafva blifvit det!
** Dessa ord stå icke i den hebreiska
grundtexten. Möjligen har författaren anfört
dem efter någon gammal sägen, eller har
han tänkt på 5 Mos. 9: 19, der Moses vid
ett annat tillfälle säger: Jag är förskräckt.
För öfrigt må märkas, att författarens ord
egentligen betyder utför skr äckt^ d. v. s.
utom sig af förskräckelse. Se
anmärkningen till Mark. 9: 6, der samma ord
står.
22. Utan I hafven kommit*
till ett berg Sion och till en stad,
som tillhör lefvande Gud, ett
himmelskt Jerusalem,** och till
otaliga änglaskarors festförsamlingf
Gal. 4: 26. Upp. 3: 12, 21: 2, lo.
* När Israels barn kommo till Sinai
för att sluta förbund med Gud, då kommo
de till en jordisk plats, der allt var egnadt
att förskräcka. I deremot hafven genom
tron kommit till en himmelsk stad, der
allt talar om nåd och frid och salighet.
** Omkring berget Sion var Jerusalem
beläget, den stad der, bildligt taladt, Gud
bodde. Denna stad med Sions berg tages
här såsom en bild af det himmelska
Jerusalem. De troende hade kommit dit,
visserligen icke så, att de redan voro der
inne, men så att de redan voro
medborgare der. Det var deras stad, och deras
intåg var en nära förestående och alldeles
viss sak. (Se Rom. 8: 30, Ef. 2: 6.) De
stodo, så att säga, alldeles der intill.
Författaren väntade nämligen Guds rikes
ankomst såsom omedelbart förestående. Se
anm. till kap. 9: 2 6.
t Ordagrant: otaligheter af änglar, en
festförsamling, d. v. s. otaliga änglaskaror,
som äro samlade såsom till en fest
omkring Jehovah (Ps. 68: 17 f.).
23. och till en församling af
förstfödda,* som äro uppskrifna
i himlarna,** och till en domare,
som är allas Gud,f och till
andar af fullkomnade rättfärdiga ff
* Med »församling af förstfödda» kan
författaren visserligen mena församlingen af
de troende på jorden. Han kallar dem
då förstfödda, emedan de hafva den fulla
arfsrätten såsom de förstfödda bland Israels
barn (jemför v. 16). Dock är det
troligare, att han med de förstfödda menar
patriarkerna och de gammaltestamentliga
helgonen, som han talat om i kap. 11.
De utgjorde nu i dödsrikets paradis en
församling, och med den voro de troende
på jorden förenade till ett.
** De äro icke ännu i himlarna utan
i dödsrikets paradis (Luk. 23: 4 3), men de
äro uppskrifna i himlarna såsom
medborgare i det nya Jerusalem.
f icke till en domare, som visar sig
förskräcklig, hvilket Jehovah gjorde på
Sinai, utan till en domare, som är allas
Gud, d. v. s. som på det nådigaste och
faderligaste tager sig an alla såsom sitt
folk. Se kap. 8: lo, 11: 16. Med alla
menas då icke alla menniskor eller alla
varelser utan alla de, som genom tron
tillhöra det himmelska Jerusalem.
tt d. v. s. andar af aflidna rättfärdiga
menniskor (1 Petr. 3: 19). Författaren
kallar dem fullkomnade, icke derför att
de redan nått den eviga fulländningen (se
anmärkningen till kap. 11: 4 0), utan
emedan denna fulländning nu är deras afgjordt
vissa egendom, sedan de genom en salig
hädanfard kommit öfver all fara för synd
och affall. Fulländningen skola de nå i
det nya Jerusalem, när Kristus kommer
igen. Jemför anm. till kap. 2: 10. Märk,
huru dessa ord förutsätta, att de aflidna
rättfärdigas andar hafva en medveten
tillvaro i dödsriket. Jemför 1 Petr. 3: 19 och
anm. dertill.
24. och till ett nytt* förbunds
medelperson (nämligen) Jesus **
och till ett bestänkningsblod,t som
talar bättre än AbeLff
1 Mos. 4: 10. 1 Tim. 2: 5 f. Bbr.
8: 6, 9: 15, 10: 22.
– 498 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
