Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jakobs bref - 5 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jakobs bref.
Kap. 4: 5 — 12.
2. Eder rikedom är
förmultnad* och edra kläder** äro
vordna malätna.
Matt. 6: 19 f.
* Jakob skildrar, huru deras tillstånd
skall vara på domens dag. Så beskrifvas
i profetiskt språk tillkommande ting ofta,
såsom om de vore förflutna. Jemför Luk.
1: 51 följ., Joh. 15: 6 m. fl. st.
** som I hafven prålat i för att visa
menniskor eder rikedom. Jemför Luk.
16: 19.
3. Edert guld och silfver är
förrostadt,* och deras rost skall
vara eder till vittnesbörd** och
skall förtära edert kött såsom
eld. t I hafven samlat skatter i
de yttersta dagarna, ff
* Guld ocli silfver angripas ej af rost.
Men Jakob menar med »guldet och silfret»
-deras skatter i allmänhet, och dessas
förstöring liknar han vid metallers förstöring
genom rost. Jemför Matt. 6: 19.
** till vittnesbörd derom, att I hafven
farit vilse, och att edert lif är förspildt,
då I hafven sökt eder lycka i de jordiska
och förgängliga tingen. Jemför Luk. 12:
17 följ.
f Med dessa ord skildrar Jakob den
ångest, som i domen skall gripa dem, då
allt, som de satt sin lycka uti, förgås.
Denna ångest framställer han bildligt så,
att rosten af deras egodelar fräter upp
deras eget kött såsom en eld. För öfrigt
må märkas, att grundtextens ord hött står
i flertal. Dermed betecknas, att deras kött
förtäres tit för hit, hvilket gör skildringen
ännu rysligare.
ft I likhet med apostlarna betraktar
Jakob den yttersta domen såsom mycket
nära förestående. Att lägga an på att
samla skatter, när slutet är så nära, det
är ju dåraktigt, vill han säga.
4. Se, de arbetare, som hafva
afmejat edra fält, deras lön, som
är dem undanhållen, ropar från
eder,* och skördemännens** rop
hafva kommit in i herren
Zeba-otsf öron.ft
3 Mos. 19: 13. 5 Mos. 24: 14. Jer.
13. Mal. 3: s. 1 Mos. 4: lo. Ps.
18: 7. Es. 5: 9.
* I edra gömmor ligger den och
der-ifrån ropar den till himmelen.
** Med skördemännen menas samma
arbetare, som han nyss talat om.
t Zebaot är ett hebreiskt ord, som
betyder härskaror. »Herren Zebaot» är
alltså härskarornas herre. Med
härskarorna menas de himmelska änglaskarorna,
som, bildligt taladt, utgöra Guds krigshär.
tt och han skall hämnas eder
orättfärdighet.
5. I hafven fråssat på jorden
och lefvat i jppighet, I hafven
gödt edra hjertan* på en
slagte-dag.**
Luk. 12: 19, 16: 19.
* I hafven gödt ej blott edra kroppar
utan äfven edra hjertan; ty i fråsseri och
yppighet hafven I haft edert hjertas lust.
** Den yttersta tiden (v. 13) liknar
Jakob vid en slagtedag för dem, som skola
förgås. Att i den yttersta tiden lefva i
fråsseri och vällust är såsom att göda sig
på sin slagtedag.
6. I hafven fördömt,* I
hafven mördat** den rättfärdige; f
han sätter sig icke mot eder.ff
Es, 57: 1.
* inför edra synagogsdomstolar till
döden dömt.
Se Ap. G. 7: 5 8, 9: i följ., 26: lo.
f och det för hans rättfärdighets skull.
Se Matt. 5: ii f., Joh. 16: 2.
tf utan lider stilla och tåligt allt, hvad
ondt I gören honom.
7. Våren alltså långmodiga,*
bröder,** till herrens ankomst. ***
Se, jordbrukaren väntar jordens
dyrbara frukt, f bidande
långmo-digt på den,ft tills denfff får
ett höstregn och ett vårregn.f*
* Hållen tåligt och med stilla sinne ut
i alla edra lidanden.
** Här talar författaren till de troende
i motsats mot de otrogna, rika judar, som
han talat till i v. 1—6.
Då skola alla edra lidanden hafva
en ände. Och den dagen är snart inne
(se anm. till v. 3).
t och långt dyrbarare ting hafven I att
vänta.
tt Ordagrant: varande långmodig på
den.
— 603 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
