Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Johannes uppenbarelse - 13 Kapitlet - 14 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kap. 13: 16—14: 3. Johannes uppenbarelse.
märke på sin högra hand eller
på sin panna, f
Upp. 19: 20, 14: 9, 11.
* nämligen det senare vilddjuret (v. 11).
d. v. s. frivilligt taga (jemför kap.
14: 9, 11).
t Hos romarena var det en sed att
bränna in ett märke på slafvar och
soldater för att dermed beteckna, hvilken herre
de tillhörde. 1 öfverensstämmelse dermed
antaga vilddjurets tillbedjare ett märke,
som framställer dem såsom vilddjurets
slafvar; och de taga märket antingen på högra
handen eller på pannan, att det må vara
synligt för alla. Hvad detta var för ett
märke, säges i v. 17.
17. På det att icke någon må
knnna köpa eller sälja utom den,
som har märket: vilddjurets namn
eller dess namns tal.’^’
Upp. 14: 11, 15: 2.
* Märket bestod alltså af vilddjurets
namn eller af dess namns tal. Derom se
nästa vers.
18. Här är visheten.* Den,
som har förstånd, må räkna ut
vilddjurets tal,** ty det är en
menniskas tal,f och dess tal är
sexhundra sextiosex, ff
Här kommer det an på vishet, om
man skall kunna tolka denna hemlighet.
d. v. s. vilddjurets namns tal. Hos
hebreerna och grekerna utmärktes sififertal
med bokstäfver och icke, såsom hos oss,
med siffror. Ett namns tal är således det
siffertal, som man får, när man lägger ihop
de talvärden, som namnets särskilda
bokstäfver hafva.
d. v. s. ett siffertal i vanlig mensklig
bemärkelse.
tt Om detta tal se tilläggsanm. till
kap. 17.
14 Kapitlet.
Johannes ser lammet på berget Sion (v. 1—5).
Derefter ser han flere änglar uppträda, den ene
efter den andre (v. 6—13). Slutligen ser han
menniskans son jemte trenne änglar (t. 14—20).
F. y—S aftonsångstext annandag jul. II.
Och jag såg, och se, lammet
stående på berget Sion* och
med det samma ett hundra fy-
ratiofyra tusen,** hafvande dess
namn och dess faders namn
skrif-vet på sina pannor, f
Upp. 5: 6.
* Johannes ser lammet på berget Sion^
det gammaltestamentliga gudsfolkets
medelpunkt.
Många bibeltolkare tro, att dessa
äro de samma, som omnämnas i kap. 7:
4. Detta kan dock icke vara riktigt, ty
dels skulle Johannes i sådant fall hafva
sagt ule 144,000», dels visar den följande
beskrifningen, att här icke menas samma
personer. De, som omtalas i kap. 7: 4,
voro allesammans israeliter. Här deremot
är fråga om kristna, utmärkta af en
synnerlig helighet, utan afseende på om de
af naturen äro judar eller hedningar. Om
talet 144,000 gäller för öfrigt här det samma
som i kap. 7: 4.
t till tecken på, att de tillhörde lam- I
met och dess fader.
2. Och jag hörde en röst ur
himmelen såsom en röst af
många vatten och såsom en röst af
ett stort tor dö n; och rösten, som
jag hörde, var såsom af
citerspe-lare, som spela på sina citror.*
Upp. 1: 15, 19: c.
* Ljudet af deras sång var starkt
såsom dånet af många vatten och af ett
tordön men på samma gång ljufligt som
citerspel.
3. Och de sjunga en ny sång *
inför tronen och inför de fyra
lefvande väsendena och de
äldsta, och ingen kunde lära sången
utom de ett hundra fyratiofyra
tusen,** som blifvit köpta från
jorden, t
Upp. 5: 9. Ps. 33: 3, 96: 1.
* Den röst, som sjöng sången, kunde
icke komma från de 144 tusen, ty dessa
lärde sig att sjunga sången genom att höra
den nämda rösten. Icke heller kunde den
komma från andra frälsta mennislcor, ty
bland de frälsta fans ingen mer än de
144 tusen, som kunde lära sig den sång,
som rösten sjöng. Det måste derför hafva
varit en röst af änglakören. Sången
kallas ny med afseende på dess innehåll. Det
säges icke, hvad den innehöll, icke heller
— 654 —•
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
