Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte delen. Läran om Guds eller Kristi församling (Ecclesiologi) - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och Antiokia samarbetade och rådslogo med varandra, då den s. k.
judaistiska villorörelsen kom upp, hotande kristendomen med
undergång. Antiokia sände timlig hjälp till Jerusalem i hungersnödens
tid, och de hedningkristna församlingarna både i Asien och Europa
gjorde sammanskott och sände med Paulus och hans följeslagare till
de kristna trosbröderna i Judeen. Det säges om församlingen i
Jerusalem i begynnelsen, att "i hela skaran av dem som trodde var ett
hjärta och en själ." Vilket skönt intyg från Kristi församlings
barndomstid! Nu hade nära 30 år förgått. Evangelium hade predikats
i hela den romerska världen. Varom viskar detta väldoftande offer,
som Paulus lägger ned för Jakob och de äldste i Jerusalem? "Ett
hjärta och en själ i hela skaran av dem som tro i hela världen."
Hurudant hjärta var det? Ett av Guds Ande pånyttfött hjärta,
ett troshjärta, ett av Kristi kärlek tvingat hjärta, ett frivilligt hjärta.
Där låg hemligheten till sammanhållningen de troende och
församlingarna emellan i hela kristenheten i apostlarnas dagar. Kristus
i dem vår det starka föreningsbandet. Kristi kärlek manade dem att
befordra apostlarna och deras medhjälpare från plats till plats, från
den ena änden av romarriket till den andra, att göra gemensam sak
att bistå de judekristna i Palestina.
Kristus genom tron boende i medlemmarnas hjärtan (Ef. 3: 17)
är det starka oslitliga bandet medlemmar och församlingar emellan
i alla tider. Saknas denna föreningslänk, äro alla andra vanmäktiga.
Livsgemenskapen i själen med Guds Son, tron på honom till
frälsning, verksam genom kärleken, enhet i tro eller övertygelse, i mål
eller uppgift äro starka band. Man har försökt med yttre mänski
liga medel, med presterlig myndighet, med kyrkoordningar, med
auktoriserade trosbekännelser att binda och sammanhålla, och man
kan få till stånd en yttre enhet, den döda bokstavens, utan andeligt liv,
såsom i påvekyrkan, men icke en inre levande med fäste i själen
eller hjärtat. Trosbekännelser hava i alla tider haft och komma att
i framtiden få sin stora betydelse, men de äro mänskliga och kunna
därför icke vara bindande eller äga auktoritet, såsom den heliga
skrift. Såsom ett uttryck för vad en enskild person, en församling
ej ler ett samfund tror och bekänner hava de historiskt värde och
betydelse. Att vid en församlings bildande binda de blivande
medlemmarna vid en dylik trosbekännelse vore oegentligt och ovist; om
de förklara, att nya testamentet är den enda normen för deras tro,
liv och verksamhet, så är det alldeles nog. Däremot om i tider av
847.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
