Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte delen. Läran om Guds eller Kristi församling (Ecclesiologi) - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hans tunga till sitt verktyg. Ännu mindre kunde den som hörde på
förstå något. Gåvan var "ofruktbar" med avseende på allmän
upp-byggelse. Den var av betydelse endast inför Gud och för den
tungomålstalande själv. Det var ett ordande i andeliga ting under "nästan
medvetslös hänförelse". Det var en "hänförelsens och hänryckningens
utgjutelse" i tal, bön, lovsång eller tacksägelse, "obegriplig och gåtlik
för andra". Den tungomålstalande befann sig i ett ekstatiskt tillstånd.
Det var "ett sådant sätt att tala, bedja, lovsjunga och tacksäga, varvid
tungan icke tjänade förståndet, utan den Helige Ande till verktyg
Det gällde därför att på ett "lugnt, sansat och förståndsmässigt sätt
till de hörande överflytta innehållet av den drömmande
tungomålstalarens upprymda eller stilla samtal med Gud".
C. Tungors uttydning. Aposteln behandlar detta ärende i 1 Kor.
12: 10, 30; 13: 8; 14: 5, 13, 26—28. Det heter: "Den som
profeterar är större än den, som talar med tungor, såframt han icke uttyder
det, på det att församlingen må få uppbyggelse. Den som talar med
tungor, han bedje, att han må kunna uttyda. Om någon talar med
tungor, så tale två eller högst tre var gång, men en i sänder, och en
uttyde, men är ingen uttydare tillstädes, så tige han i församlingen och
tale för sig själv och för Gud".
Av detta framgår, att tolkningen eller uttydningen av tungor
gjordes antingen av den tungomålstalande själv eller av någon annan, som
hade den särskilda andegåvan, samt att den tungomålstalande ägde att
uppträda i församlingen vid dess möten endast i det fall, att hans tal
tolkades för församlingen. Av det skäl att tungomålstalandet var i
sig själv ofattligt och sålunda gagnlöst för församlingens
gemensamma uppbyggelse, underordnades det profetian.
D. Profeterandet eller profetian. Paulus behandlar denna gåva
i Rm. 12: 6; 1 Kor. 11: 4, 5; 12: 10; 13: 2, 8; 14: 1—6, 22, 24, 29,
31, 32, 37, 39; 1 Tm. 1: 18; 4: 14. "Den som profeterar, han talar
för människor till uppbyggelse och förmaning och tröst. Den som
profeterar uppbygger församlingen. Profetian är icke för de otrogne,
utan för de troende. Om därför alla profetera, och någon otrogen
eller olärd kommer in, varder han ogillad av alla och bedömd av
alla. Det som är dolt i hans hjärta varder uppenbart, och så skall
han falla på sitt ansikte och tillbedja Gud och förkunna, att Gud
verkligen är i eder. Men profeterna tala två eller tre, och de andra
döme därom. Men om någon annan, som sitter där, får en uppen-
919.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
