Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Ett svenskt Chautauqua
- Till Knut Kjellbergs halvsekelsdag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TILL KNUT KJELLBERGS HALVSEKELSDAG.
För en, som ägnat sitt livs verksamhet åt det fria folkbildningsarbetet i olika
former, har det varit en sällspord glädjeanledning att se en sådan man
som prof. Knut Kjellberg inträda i detta arbetes tjänst och att bevittna
vad han där uträttat.
Han kom då det kanske allra bäst behövdes, han satte in däri sitt sinnes eld,
sitt hjärtas värme, sin ljusa intelligens och omfattande vetande, sitt vinnande
sätt och varma vältalighet, sin fasta tro på människornas utvecklingsförmåga,
med ett ord hela sin rika personlighet, eggande och väckande, ledande och
ordnande. Han gav åt viktiga sidor av detta arbete fast grund och delvis nya
former, han kom med nya betydelsefulla uppslag, och han har ständigt verkat
för att hålla detta arbete högt och för att det alltjämt skall stå i nära organisk
förbindelse med vetenskapens urkällor. Han har fortfarit att alltjämt vara en
central och bärande kraft i detta folkbildningsarbete. Och jag vill på det
livligaste önska att han fortfarande må ägna sina rika krafter åt detsamma.
Man kan kanske i våra dagar lätt frestas till att fråga: vad tjänar detta
arbete till? Då världen har gått ur led, då de främsta kulturfolken söka förinta
varandra — och detta synbarligen med stor framgång — då kan man väl ha
skäl fråga sig: vad tjänar denna kultur, denna bildning till, om den ej har
större makt, om alla dess medel och tillgångar blott hava skapats för att med
den mest fruktansvärda energi användas till samma kulturs förstöring. Om
vett och konster ej förädla mer än att detta är möjligt, om de blåsa bort som
maskrosens fjäderbollar för en något starkare vind — vartill då allt detta arbete?
Svaret kan ej bliva annat än: emedan det är nödvändigt. Missmodet och
tvivlet må understundom trycka och tynga, man kommer ända till svaret:
emedan det är mer nödvändigt än någonsin. Ju mer förvildningen växer, dess mer
måste man kämpa för förädlingen, där man kan komma åt.
Under alla förhållanden och i synnerhet i stunder av tvivel om kulturens
värde och kulturarbetets betydelse är det gott att tänka på en sådan värmehärd
och kraftkälla för detta arbete som Knut Kjellberg. Må han länge få leva och
verka!
Hans Emil Larsson.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 15:10:35 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/biblblad/1917/0106.html
