Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Religionshistorien i folkbildningsarbetet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
framstår som en av kulturpolitikens förnämsta uppgifter, och den omvårdnad
statsmakter och kommuner ägnat det, motiveras fullt ut av dess betydelse.
Det säger sig själv, att religionsvetenskapen måste intaga en ganska central
plats i folkbildningsarbetet. Det har för länge sedan och med fog uttalats, att
okunnigheten var den egentliga stormakten i våra dagars religiösa strider.
Undkomma dessa strider kunna vi icke, hela vår kulturutveckling har fört dem med
sig. De röra vidare det innersta av våra livsproblem, och beröra människornas
känsloliv djupare än några andra. Bristen på verkliga insikter utlämnar här
människorna mer än eljest åt ytliga slagord och onyttiga trätor om likgiltiga
och periferiska frågor. Skall ett meningsutbyte bli givande, och ett ståndpunktstagande
ha något värde, måste man ha klarhet över var de avgörande svårigheterna ligga,
och huru de äro beskaffade.
*
Den första fråga, man vid tal om religionsvetenskapens plats i folkbildningsarbetet
möter, är den om vilka kunskapsområden, som böra göras till föremål
för framställningen. Att icke alla religioner i samma grad kunna ha anspråk
på att uppmärksammas, säger sig själv. Urvalet och graderingen torde
emellertid här böra bestämmas efter alldeles samma grundsatser som vid all annan
undervisning, skolornas och universitetens. Bildningskravet kan formuleras på
samma sätt för de olika slagen av kunskapsmeddelande, åtskillnaden är av
teknisk-pedagogisk art. Vid all undervisning måste man ju rätta sig efter
lärjungarnas, åhörarnas eller läsarnas, förutsättningar, och de äro givetvis olika, när
man har att göra med de bredare lager, som folkbildningsarbetet kanske i
främsta rummet vill nå, och med universitetets alumner. Men i båda fallen är
det vår egen av den historiska utvecklingen bestämda kulturmiljö, som avgör,
vad som bör vara centralt och vad som bör vara periferiskt i studierna. Endast
i den rent vetenskapliga forskningen kan denna gradering bortfalla.
Här som eljest måste då undervisningen i första hand inrikta sig på den
religions historia, som ligger oss närmast: kristendomen.
Det är många och stora problem, som här tränga sig fram. Redan ett
flyktigt aktpågivande giver ju vid handen, att den andliga storhet, som vi nämna
med det ena namnet kristendom, icke är någon enhetlig företeelse. Det är en
påfallande skillnad mellan den östeuropeiska kristendomen och den
romerskkatolska, mellan dessa båda och lutherdomen. En rättrogen kalvinists och en
ortodox rysk bondes fromhet äro olika till hela sin art. Går man vidare, skall
man finna, att religiositeten faktiskt skiftar efter nationalitet. Väsensskilda äro
också de olika tidsåldrarnas fromhetstyper, urkristendomens, medeltidens och
den nyare tidens.
Begripandet av den europeiska religiositetens olika utformningar måste bygga
på kännedomen om ur kristendomens väsen å ena sidan, och på undersökningen
av de faktorer som under tidernas lopp bestämt dess utveckling å andra sidan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
