Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Litteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Janson, Gustaf. Petersens, Hedvig af. Gustaf Janson. En studie. Å. &Å.
1916. 108 s. Ill., portr., litt. 2:25.
Den alstringsrike och medryckande berättaren, en av de få svenskar, som riktigt fått
fabuleringens gåva, har här efter sin död funnit en entusiastisk uttolkarinna. Den lilla boken är
skriven både med tankens och känslans tillägnande och med en viss friskhet, som göra den
läsvärd för Gustaf Jansons publik. Den har även några porträtt och bilder. F. V.
Lindberg, August. De första teaterminnena. A. B. 1916. 503 s. Portr., facs. 4:75.
I denna volym, vilken utgör fortsättning av den tidigare utkomna Barndoms- och ungdomsminnen
(se Bibl.-bl. 1916, s. 183), skildrar August Lindberg den första perioden av sin
verksamhet vid teatern. Som många andra började han sin bana vid ett anspråkslöst
landsortssällskap, som reste genom Sverige och gav föreställningar i småstäderna utan att lägga särdeles
stor vikt vid det konstnärliga utförandet men däremot desto mera intresserande sig för de med
teaterlivet förbundna praktiska frågorna. Skildringen av dessa förhållanden är både roande och
tidstypisk. (För närmare kännedom om äldre tiders svenska landsortsteater se bl. a. Birger
Schöldström: »Hög och sann konstnärlig ända.» Svenska teaterbilder. Sthm, A. B., 1892.
Jfr Grkat. He.) Märklig och intressant är ävenledes skildringen av författarens första
uppträdande i Stockholm, där han började uppträda år 1871, engagerad vid Dramatiska teatern.
Bland äldre och samtida skådespelare, som han karakteriserar, må nämnas Nils Wilhelm
Almlöf, Edvard Stjernström, Gustaf Fredriksson m. fl. Ävenledes äro författarens meddelanden om
sin första bekantskap med Strindberg värdefulla. Som helhet sett är arbetet ett särdeles viktigt
bidrag till den svenska teaterhistorien. O. W—n.
London, Jack. Vagabondlif. Ungdomsminnen. Till sv. [fr. eng.] af M.
Drangel. Boh. 1916. 164 s. 1:—.
Även en uppl. på bättre papper till 2:50.
Vi få här följa förf. på hans ungdomsäventyr såsom luffare i alla möjliga trakter av
Amerika. Han har varit med om litet av varje och skildrar sina upplevelser med friskhet och
humor. Många underliga existenser har han råkat på landsvägarna, på friskjutsar i oeldade
godsvagnar och i fängelserna, och detta galleri av gestalter förstår han ock att teckna på ett
livligt och medryckande sätt. E. G.
Meysenbug, M[alvida] von. I landsflykt. En idealistisk kvinnas memoarer.
Övs. [fr. ty.]. Med förord av Ellen Key. D. 1, 2. W. & W. 1916. 8:50.
Malvida v. Meysenbug, som avled 1903 vid åttiosex års ålder, skildrar i detta arbete några
minnen från sitt i flera avseenden innehållsrika liv, särskilt ungdomstidens erfarenheter, hennes
beröring med de revolutionära kretsarna i Tyskland vid 1800-talets mitt och hennes i
samband därmed stående »landsflykt» till England. Memoarerna äga betydelse såsom bidrag till
kunskapen om förra seklets politiska och andliga frihetssträvanden. De lämna läsvärda
notiser om berömda personligheter, med vilka författarinnan stiftade bekantskap, men tilldraga
sig kanske ett ännu större intresse genom den inblick de skänka i hennes egen själshistoria
och i hennes på smärtans väg vunna världsåskådning. — Romain Rolland nämner Malvida v.
Meysenbug såsom en av de människor, från vilka han i sin ungdom mottagit de starkaste och
mest livsavgörande intrycken. I. N—g.
Michelangelo. Rolland, Romain. Michelangelo. Övs. [fr. fra.] av Hugo
Hultenberg. 2 uppl. Nst. 1916. 211 s. Litt. 4:25.
Jean Christophe’s författare söker i denna bok väsentligen teckna en bild av människan
Michelangelo och framställer framför allt en olycklig människa, tragiskt sliten mellan sin
skaparkraft och sin viljesvaghet gentemot människor. Bilden är även som psykologisk
undersökning ensidig, i det författaren förbiser lidelsefullheten i konstnärslynnet, som alltid överdriver
smärtan och olyckan. Boken är skriven i en egendomligt fragmentarisk, impressionistisk form
och insprängd med talrika brevcitat. Rolland behärskar hela litteraturen om Michelangelo och
ger till sist en värdefull bibliografi. Även ett antal av Michelangelos sonnetter avtryckas på
italienska som bihang. A. B—s.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
