Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En föreläsares iakttagelser och reflexioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Eller kasta en blick i väntsalarna, även andra klassens! Där vimlar det av
halvvuxna gossar och flickor, som varken skola resa eller vänta en resande. För
dem äro statens väntsalar i bästa fall värmestugor, men vanligtvis mötesplatser för
flörtande och hånglande par.
Detta är ännu relativt oskyldigt och ofarligt. Men till varje järnvägsstation hör
som bekant ett uthus, avsett »för män», och jag måste stämpla en del av dessa
skjul som pesthärdar för osedlighet och oanständighet. Väggarna äro mestadels
ofärgade eller bestrukna med ljus färg, och vips inbjuda de det svenska folket
att klåttra.
Början till dessa väggristningar kan ofta vara harmlös nog. Där kommer en
pojke, som vill öva sig i den ädla skrivkonsten med några streck, eller en
älskogskrank yngling, som inristar sina initialer över ett pilstunget hjärta. »En
sorg i rosenrött»! Men det stannar tyvärr icke vid detta. Härnäst kommer luffaren
och förevigar med sitt namn dagen för detta minnesvärda besök. I hans spår
följer busen, och han nöjer sig ej med att teckna ett blödande hjärta — idel
vidriga bilder med cynisk text. Och allt detta beskådas dagligdags av barnen
från den alldeles i närheten belägna folkskolan!
En vördsam hemställan till kungl. järnvägsstyrelsen: Skulle den ej kunna
beordra vederbörande stationsföreståndare att då och då inspektera dessa
»inrättningar»? Saken vore så lätt avhjälpt med ommålning i en mörkgrå färg, som
icke lockar till detta ruskiga klåtter. Jag är en ganska berest man, och jag kan
försäkra, att jag ingenstädes i Europa har sett maken till så vidrigt snusk i den
vägen som i vissa trakter av Sverige.
Och här, för detta folk, skall jag hålla mina föreläsningar om Tolstoj!!
Sannerligen, när man ser allt detta, ängslas man för den skenbara gagnlösheten av
allt »folkbildnings»- och nykterhetsarbete. Nykterheten har gjort stora framsteg
på landsbygden, därom har jag med egna ögon övertygat mig, och för den
goda sakens skull avstår jag själv under resorna gärna från den kära
middags-»aperitifen», som jag gudnås vant mig vid hemma. Men att sedligheten har
vunnit genom »torrläggningen», som om den absoluta nykterheten ensam vore
tillfyllest för att dana »nya människor», det vågar jag ännu betvivla.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
