Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Böckerna och vi. Föredrag vid bibliotekskursen i Örebro den 9 januari 1918
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fästa uppmärksamheten på den därmed besläktade litteraturart, som vi betecknar
med namnet memoarer. Hos oss har intresset för memoarlitteratur tagit stark
fart under de sista åren. Vi har också en både intressant och rätt rikhaltig
biografi- och memoarlitteratur att uppvisa. Det är av verklig vikt, att denna
litteratur når ut till allmänheten. Dels händer det med en del människor, som
är skönlitterärt intresserade, att detta intresse tidtals kopplas av eller t. o. m.
så gott som upphör. Då finner de inte sällan sin ersättning i verklighetens
dikter — just i biografi- och memoarlitteraturen. Dels behöver vi studera detta
slags litteratur för att utveckla vårt historiska sinne. Månne vi inte för litet
besinnar värdet av att med sitt väsens fina rottrådar söka kraft ur det förflutna?
Och klickar inte ofta vår pietet mot det, som varit? Och är vi inte benägna
att överskatta den insats vi själva är i färd med att göra, på bekostnad av den,
som har gjorts av dem, som har varit före oss men gått? Vi behöver tillbakablickandet.
Men vi behöver också framåtblickandet. Och där ville jag säga:
vi skall inte vara rädda för de nya tankarna. Det är dock bland det nya
framtiden skall hämta en stor del av sitt stoff. Och vi skall inte vara rädda
för att möta andra åsikter än våra egna — dessa andra åsikter må nu vara
nya eller gamla. En fri och mogen människa bör kunna tala vid att höra
andra åskådningar än sin egen utan att ta skada därav; och en fri och mogen
människa bör kunna tala att höra andra åskådningar än sin egen utan att tappa
balansen för det.
Vi stänger så mycket in oss var och en i sin egen slutna krets av
liktänkande. Vilka ser man på ett politiskt föredrag? Jo dem, som har just den
politiska trosbekännelse, som talaren tillhör. Vilka ser man på en föreläsning?
Jo dem, som gillar just den föreläsaren och den uppfattningen. Låt oss någon
gång höra dem vi ogillar! Och låt oss någon gång läsa böcker, som säger
svart, där vi vill säga vitt! Vi kan behöva komma i beröring med vår
motparts ståndpunkt för att pröva den och — pröva vår egen. En av de
viktigaste uppgifter, som böcker har, är att göra oss klarsynta, också på oss själva,
och lära oss höra på varandra och begripa, att inom varje åskådning finns det
bra människor och finns det dåliga människor. Strida mot varann måste vi.
Det hör livet och utvecklingen till. Holberg lär säga någonstädes, att människor
skall disputera och strida och inte leva »i brutal samdrægtighed» — med brutal
menade han djuraktigt slö. Nej, vi är inte funtade till att leva i vegeterande
slö samdräktighet. Men om vi också inte kan avlysa striden, så kan vi
humanisera den. Bildningen bör lara oss att respektera olika åsikter. Må böckerna
få oss att ta bort bindlarna och se med klara ögon på det underliga livet, som
sannerligen inte är så skematiskt och opplinjerat, som människor vill göra det
till!
Vilket område man sen skall lägga sina studier på, vare läsarens ensak.
Man har att följa sin läggning och lust. Men minns också här: koncentration,
samling!
* * *
Men så kommer frågan bra och dåliga böcker. Där tror jag, att man ofta
gör sig skyldig till en felbedömning. Naturligtvis finns det en hel del böcker,
om vilka alla tänkande kan ena sig i sin förkastelsedom. Men så finns det
böcker, om vilka somliga säger, att de är bra, och andra, att de är dåliga.
Vad skall man tro? Man glömmer, att olika människor bar olika behov och olika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
