Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Litteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— — Under örnens klo. Å. & Å. 1918. 112 s. 3:50.
Underrubriken, »Muscovitiske Genrer från Sverige 1719», änger bokens innehåll, varigenom
förf. lämnar ännu ett bidrag till sin hemstads, Norrköpings, kulturhistoria. Här är det
ryssarnas härjning av staden, 1719, som målas i en rad små genrebilder, där förf. till förhöjande av
tidsfärgen — dock utan full konsekvens — använt 1700-talets språk. Arbetet är särskilt att
rekommendera för de bibl., som samla östgötisk hembygdslitteratur. M. F.
Sandel, Maria. Hexdansen. Tiden 1919. 269 s. 7:25.
Med stark och skakande realism givna skildringar ur arbetarklassens liv, oändligt beklämmande
genom sin omisskännliga prägel av vederhäftighet och äkthet. Det är skrämmande
bilder man får av ungdomens råhet och allt uppslukande njutningsbehov, och boken utgör i själva
verket en fruktansvärd anklagelse mot den tid, som gör det möjligt att dylikt kan förekomma.
Att bedöma boken ur rent litterär synpunkt kommer fullständigt i andra planet, den griper
genom sin sanning och sin trötta bitterhet. Dock må även antecknas, att förf. visar sig som
en humorist av rang genom den dyrbara beskrivningen på hur f. d. Pontonjärtrasslet, sedermera
frälsningssoldaten Milda Överman lyckades omvända en stor syndare. E. Bn.
Stjerne, Oscar. Värmlandssånger. Nst. 1918. 31 s. Ill. 6:—.
Ett häfte visor på värmländsk dialekt med folkligt-humoristiska motiv. Härtill en sällsynt
vacker avslutningsdikt, »Guldfågel i paradis». Synnerligen trevliga illustrationer av Erik
Arosenius förhöja bokens värde. M. F.
Stjernstedt, Marika. En officershistoria och några andra berättelser. A. B.
1917. 305 s. 5:50.
Det är en bok om krigets ohygglighet, om dess namnlösa lidanden och brutala meningslöshet.
I den längsta berättelsen — En officershistoria — är huvudmotivet den unge, plikttrogne
löjtnant v. Seidls hopplösa vacklande mellan ett skonsamt, humant handlingssätt, som
hans eget hjärta anbefaller, och lydnaden för krigets obarmhärtiga lag, inkarnerad i den hårde,
okänslige major Dürrs gestalt. Utan sentimentalitet men med stark och äkta känsla skildrar
förf. många sådana episoder, där mänsklig känsla och krigets hårda s. k. nödvändighet kommer
i konflikt med varandra. Den satsen, att det som ligger oss alltför nära knappast kan
konstnärligt rätt behandlas — därtill skulle fordras ett längre perspektiv — tyckes förf. på ett
glänsande sätt jäva, ty här, som alltid, visar hon sig äga den rätta konstnärliga intensiteten och
gestaltningsförmågan, som göra hennes människor i sällsynt grad levande. Därför verkar
hennes bok så starkt — ett mänskligt hjärtas och ett klokt intellekts revolt mot all krigets
bruta-talitet, falska ära och meningslöshet. Hj. L—n.
Strindberg. August. Han och hon. (En själs utvecklingshistoria 1875—76).
(Omsl. rubr.: Tjänstekvinnans son.) A. B. 1919. 237 s. 5:—.
»Han och hon» är en del av Strindbergs stora självbiografiska arbete »Tjänstekvinnans
son» och behandlar tiden vid hans första äktenskaps ingående, 1875—76. Det är breven
mellan de båda kontrahenterna som här framläggas. Som ett bidrag till Strindbergs psykologi,
som en verifiering av den bild av hans lynne och karaktär, man förut ägt, äro de mycket
intressanta. En betydande författares privatliv kan ju i många avseenden vara av betydelse att
känna — även för en större allmänhet, och gränsen mellan privatlivets helgade område och
det offentliga är ju svävande. Strindberg själv ville ju lägga alla kort på bordet. I hög grad
karakteristiskt, ej blott för tonen och andan i dessa brev utan för Strindberg över huvud är
hans uttryck i ett brev i mars 1876:» . . . Jag har icke det skarpaste huvudet — men elden;
min eld är den största i Sverige, och jag skall, om Ni vill, sätta eld på hela det usla nästet!»
Just en sådan eld, en lidelsefull styrka, en eruptiv våldsamhet, temperament och obehärskning
genomgår dessa psykologiskt belysande och intressanta brev från hans tidigare år. Hj. L—n.
— — Samlade otryckta skrifter. D. 2. A. B. 1919. 275 s. 15:—.
D. 2. Berättelser och dikter: Dikter. Berättelser. Karaktärer och scener. Extra blå bok.
Nytt memorandum. Bveviarium.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
