Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Litteratur - H. Skönlitteratur - I. Skön konst (med musik och teater)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Swahn, Waldemar. Den lyckliga raden. Typer och händelser ur en
småstadskrönika. Å. & Å. 1923. 264 s. 5:50.
Författaren har givit denna bok undertiteln »typer och händelser ur en småstadskrönika».
Sättet att återgiva dessa har mera av journalistik än av dikt. Det liv som endast konsten
skänker, saknas hos dessa minnesbilder, som frammanas i författarens kända, litet konventionella
manér. Förkärleken för de excentriska, anstolta originalen med klingande namn är här åter
framträdande. Hj. L—n.
Söderberg, E[rik] N[atanel]. Idyller och tidsbilder. Dikter. A. B. 1923. 98 s. 2:75.
Söderbergs blonda, högnordiska naturidyll är i det hela sig lik i dessa nya dikter. »Sjung,
ljusa hjärtemelodi som junivind bland björkar!» är ett par högt representativa rader, och han
förhärligar vackert de rena, goda, allmänmänskliga känslorna. Ett mörkare stänk av vemod
kan emellertid denna gång konstateras. Den poetiska journalistiken i »tidsbilderna» står ej på
samma plan som den bästa centrallyriken, för vars skull boken anbefalles. F. V.
Viksten, Albert. Stor-Nils. Roman. Tiden 1923. 284 s. (Tidens romaner.) 3:—.
En berättelse ur norrländskt bondeliv, en ojämn dragkamp mellan far och son. Visar gott
gry men brister i vissa delar. Författarens stil är märkligt nog mycket sämre än i hans
naturskildringar. Rg.
Wilhelm, [sv. prins], o. Mörner, Birger. Två exotiska noveller: Wilhelm,
Magegi; Birger Mörner, Tindalo. Å. & Å. 1923. 147 s. Ill. Inb. 4:50.
I en liten elegant presentbok med vacker typografisk utstyrsel meddela här de båda
författarna var sin novell. De små berättelserna ha en viss exotisk stämning och doft både i
skildringen av infödingarnas psyke, vanor och synsätt och i de europeiska tjänstemännens
uppträdande samt i de målande, känsligt utförda naturbeskrivningarna. Hj. L—n.
Östlund, Hilding. Livets andedräkt. W. & W. 1923. 196 s. 4:75.
Bokhandlare Kleman väckes av ett begravningståg plötsligt till tanken på döden och på
sitt livs värdelöshet. I sin längtan efter en son, som skulle ge livet innehåll och mening gifter
han sig, men med orätt kvinna, för att efter ett olyckligt och barnlöst äktenskap gifta om sig
med den rätta. När han äntligen tror sig stå vid sina önskningars mål, dör både hustrun och
barnet. Under allt detta har hans ekonomiska kurva stigit högt för att sedan falla så mycket
djupare. Fattig, ensam, gammal väntar han döden-befriaren. Denna trista historia är berättad
med en viss åskådlighet och miljöskildringen är övervägande god. Men scener och typer
framstå underligt naiva och konturlösa. Det hela är mest ett talanglöst omtalande av Klemans
valhänta försök att handskas med livet, allt med en underton av trött och hopplös pessimism. O. B.—Z.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
