Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Litteratur - M. Antropologi och folkkunskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sammanställt ett otal intressanta fakta; förklaringsförsöken äro, även där de måste förses med ett
frågetecken, nästan alltid fängslande. Utg. har h. o. d. gjort tillägg och emellanåt inlagt en
reservation mot förf:s slutsatser samt, framför allt, sammanfört de senaste årens resultat, vilka
beträffande tolkningen av vissa ryktbara s. k. apmänniskor rätt mycket avvika från tidigare.
En viss kunskap om människans förhistoria hör till allmänbildningen; i Klaatschs arbete
får man en god föreställning om forskningens nuvarande ståndpunkt. Det lediga
framställningssättet gör boken till en roande lektyr: har man förmågan att läsa med urskiljning och
kritik, så mycket bättre. Man måste hela tiden komma ihåg, att vi i mångt och mycket stå
på hypotesens mark och kommit ifrån en del enkla »sanningar», som i härstamningslärans
barndom entusiastiskt predikades, kritiklöst godtogos eller frenetiskt bekämpades.
Illustrationsmaterialet är utomordentligt rikt och mångsidigt — 375 bilder i svarttryck, 8 färgtavlor och
karta över fynden av fossil människa i Europa. I betraktande av denna utstyrsel är boken,
som ej bör saknas i något större bibliotek, påfallande billig, vilket tacksamt konstateras. C. S—g.
Lothar, Rudolf. Spaniens själ. Övs. [fr. ty.] av Hugo Hultenberg. Nst.
1921. 259 s. Ill. Mba. 7:75.
Ett märkligt arbete, som gör skäl för sin titel. Det är såväl uti inledningskapitlen
»Spanjoren» och »Spanjorskan» som i kapitlen om karakteristiska städer och olika sidor av spansk
kultur en djupgående analys av spanskt lynne och spanskt liv, vilken är utomordentligt lärorik
och på många punkter justerar traditionella föreställningar om den pyreneiska halvöns största
folk. Skulle man anmärka något, vore det, att semiter användes som beteckning för den
hamitiska rasen och att »tjurfäktningens dramaturgi» snarast torde göra ett annat intryck än
det som avsetts. S. S.
Mörner, Birger. Tinára. Tisell 1922. 128 s. Mbe. Inb. 3:50.
Greve Birger Mörner har utgivit ett arbete om naturfolkens tro om sina döda. Namnet
Tinára är hämtat från en korallö, Wuwulu, i Södra atlanten, och utgör där namnet på de
dödas lyckliga land.
Boken synes vara författarens resultat av studier på etnologiska områden som förut varit
honom främmande, vilket ej blott framgår av företalet utan av arbetet självt. Det består, liksom
så många andra etnologiska skrifter av komparativ natur, av en stor exempelsamling. Till denna
har ej blott naturfolkslitteraturen fått lämna material utan även, om också helt flyktigt, äldre
kulturfolk och förhistoriska sådana. Vad man emellertid saknar är en religionshistoriskt sett
djupare bearbetning av stoffet; någon vetenskaplig betydelse har arbetet således icke.
Huruvida detsamma kan anses bli någon akvisition för folkbildningsbiblioteken anser jag
högst tvivelaktigt. De bildningssökande torde lämpligast hänvisas till och även finna tillräcklig
kunskap om dessa ting i de talrika arbetena av våra yngre forskningsresande, i den mån dessa
finnas i biblioteken, i arbeten av förhistorisk art av Oscar Montelius, Oscar Almgren o. a. För
studiet av de äldre orientaliska och s. k. högre religionerna tarvas en religionshistorisk
litteratur av helt annat slag än sådana arbeten som här omtalats. Br. Sr.
Nordenstreng, Rolf. Finnarna som ras, folk och kulturbärare. 1, 2. A. B.
1923. (Verd. småskr. 266, 267.) Mba. 1:—, 0:75.
1. Finnarna som ras och grunddragen av den finska kulturhistorien.
2. Den nutida finska kulturen och det finska folklynnet.
En om intresse och kunskaper vittnande översikt av det finska folkets historia. Efter en
utförlig undersökning av finnarnas yttre raskännetecken, ett område som synbarligen särskilt
intresserat förf., skildrar han i raska drag folkets förhistoria, vandringen från det östryska
urhemmet, dess sammanträffande med germanerna och andra folk och dess äldsta historia på nu
innehavda områden. Härpå följer en skildring av Finlands inre historia före och efter 1809,
varefter förf. över en något ojämn översikt av den nutida finska kulturen kommer fram till en
i stort sett rättvis och opartisk karakteristik av det finska folklynnet. Framställningen
missprydes av en del opåkallade subjektivismer och språkliga sjåpigheter (»av forno», »nyttosynt>
o. d.), varjämte rent personliga hugskott inte borde få förekomma i ett populärt arbete av
detta slag. Den ansträngt lediga stilen verkar i längden tröttande. T. K.
Rosberg, J[ohan] E[vert]. Lapplynne. Lb. 1923. 204 s. Ill., portr. Mba. 6:—.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
