Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Litteratur - N. Geografi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Utgivarinnan har skrivit en förträfflig orientering, där man också får veta, att »en tid så
sjaskig och vilsen som vår har snarare (än att kritisera) skäl att betyga förlägen respekt för
den världsevolutionens flyktiga glanspunkt, som kallas the mid-Victorian era». S. S.
Ericsson, Gustaf. Hundliv i U. S. A. Öden och äventyr, upplevda och
berättade. W. & W. 1923. 236 s. Nqa. 4:25.
Det känns på något sätt uppfriskande att, efter de man vore frestad att säga konstgjorda
besvärligheter, som möta de utklädda pigorna i U. S. A., stöta på en författare, som i alla fall
upplevat sina äventyr på rama allvaret. Möjligen reagerar en stor del av publiken alldeles
tvärtom — finner det vara en särskild tjusning, att alla svårigheter kunna lösas av ett
penningtelegram, som öppnar vägen till lyxhotell och överklassliv. Men hela perspektivet blir nog
riktigare för den som inte när som helst kan förklara, att nu vill han inte längre vara med.
— Gustaf Ericsson tycks vara en svensk student, som av någon anledning helt brådstörtat
tvingas att ta sitt öde i egna händer. Han börjar sin resa som eldare på »Stockholm», och hans
skildring av det helvete av tropisk hetta och sot, som utgör en stor ångares innanmäte, är
kanske bokens bästa parti. I Amerika sjunker han omedelbart ner till samhällets bottendrägg
— han är ute under de svåra arbetslöshetsperioderna 1921 och 1922 — och där tycks han
trivas förvånansvärt väl; i alla händelser visar han ett outsläckligt gott humör under alla
vedervärdigheter i sitt bettlande och landsbrykande liv. Han berättar bra och gör just inte någon
historia sämre, men till slut kan man inte annat än i all borgerlighet önska, att han som
omväxling ville ådagalägga, att han också hade lite mera verklig ruter i sig. Men kanske kommer han
att visa det i en senare skildring — med denna del når han bära fram till portarna av vilda
västern, där hans äventyr tycks ha fortsatts. G—a L.
[Essén, Axel, pseud.:] Anders Eje. Färgade friherrar. Andra
jorden-runtboken. A. B. 1923. 238 s. Ill. N. 11:—.
Läsaren placeras i första raden utan vidare ceremonier på ön Penang i Straits Settlements,
men det förklaras därav, att boken är en andra del av förf:s film- och jorden-runt-resa (ang.
d. 1 jfr Bibl.-bl. 1923 s. 92), Den för genom Siam och kinesiska städer,, är en ganska
underhållande förströelseläsning, med ett ganska rikt illustrationsmaterial och åtskilliga originella
äventyr, i vilka väl förfrs fantasi, gissar jag, spelar större roll än den upplevda verkligheten. S. S.
Hjärne, Harald. Två svenska japanfarare, Olof Eriksson Willman och Carl
Peter Thunberg. Nst. 1923. 215 s. Noc. 3:75.
Detta posthuma arbete av Harald Hjärne utgör till väsentlig del en utvidgning av två för
Svenska akademiens högtidsdagar utarbetade minnesteckningar; den utförligare avfattningen blev
dock icke helt fullbordad. Willman var en svensk krigsman, som i slutet av 1640-talet fick
anställning i holländsk-ostindiska kompaniets tjänst och under denna bland annat hade det
sällsynta tillfället att avlägga ett besök i Japan. Linnés berömde lärjunge Thunberg behöver
ingen presentation.
Redogörelsen för de båda svenskarnas resor och iakttagelser erbjuder mycket intresse och
ger bland annat en föreställning om holländsk kolonialförvaltning på 1600- och 1700-talet, och
detta intresse förhöjes i utomordentlig grad genom den inpassning i den historiska miljön, som
Hjärne utfört med sin mästarhand. S. S.
Jacques, Norbert. På långfärd och fest bland kineser. Tusen kilometer på Jangtsekiang,
den stora floden. [Övs fr. ty.] L. H. 1922. 249 s. Ill. Noc. 7:50.
Denna bok är som reseskildring märklig. Förf. har rest längre uppför den väldiga Jangtsekiang
än de flesta européer. Han har också förmåga att ge slående impressionistiska skisser
av landskap och människor. Men hans bristande kunskap om det lands kultur, han färdas i,
gör det hela ytligt. Han berättar, som så många före honom, om en kinesisk
teaterföreställning. Innehållet tror han sig få klargjort genom en kinesisk betjänts redogöielse, f. ö.
förlorar han sig i idel fantasier om dekorationer o. d., fantasier, som vittna om en viss
diktartalang hos honom själv, men nästan intet har med saken att göra. Och när han på en gata
möter en underskön kinesiska, faller han i extas och deklamerar: »Jasminblomma, oåtkomliga!»
etc. etc. Allt naturligtvis utan att tala, kunna tala ett ord med henne. — Att döma av den
mängd reseböcker från Kina, som översatts till svenska, synes emellertid den svenska
allmänheten föredra dylika ytliga verk framför vederhäftiga skildringar av strömningar i Kinas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
