- Project Runeberg -  Biblioteksbladet / Nionde årgången. 1924 /
125

(1916)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den Svenska bokhandelns öden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

given. Det hade kanske, för att genast komma med den viktigaste invändningen,
varit önskligt, att de meddelade akterna samlats i en särskild supplementdel, så
att utvecklingen framträtt än klarare, och än mera att ett utförligt register fogats
till arbetet så att en sökt upplysning hade varit tillgänglig. Detta arbete är av
sådan betydelse icke blott för bokhistorien i trängre bemärkelse utan även för vår
litteratur- och lärdomshistoria över huvud för att inte tala om mera avlägsna
områden, att detta önskemål, för biblioteksfolk alltid behjärtansvärt, i föreliggande fall
förtjänar särskilt understrykas. För att bära ta ett exempel: det torde inte vara så
lätt att i en hast få tag på de uppgifter som meddelas om en förlagsartikel av
den betydelse som almanackan eller om våra svenska psalmböcker.

I några partier tynges framställningen av det rikligt flödande primärmaterialet;
andra däremot ha hela den Schückska stilens glans och bredd. Därom kan ett
referat icke ge någon föreställning; dessa rader vilja endast understryka rikedomen
i innehållet.

Före boktryckarkonstens införande fanns i Sverige ingen bokhandel att tala om.
Handskriftshandeln kunde annars under medeltiden t. ex. i Frankrike vara nog så
högt stående och väl organiserad. Hos oss var dock behovet av böcker alltför
ringa; först mot medeltidens slut växer en marknad för dessa fram och vår förste
boktryckare, Johan Snell, blir också vår förste förläggare, de första kända
förlagsartiklarna våra båda äldsta tryck, den lilla latinska grammatik av Remigius, varav
Collijn nyligen funnit ett fragment i Lübeck, och Dyalogus creaturarum moralizatus.
Det arbete, det äldre Uppsalamissalet, för vars tryckande Snell inkallats till Sverige,
var han däremot icke själv förläggare till.

Två huvudtyper av medeltidens förlagsverksamhet möta vi alltså redan här.
Dels böcker, som boktryckaren själv beräknade en säker avsättning på, i detta
fall en allmänt använd skolbok och en omtyckt predikosamling; dessa sålde han
sedan antingen själv eller genom bokbindare, som i regel också handlade med
böcker, eller genom kringresande »bokförare». Dels läto de kyrkliga myndigheterna,
biskop och domkapitel, trycka sådana handböcker, som voro behövliga,
och försäljningen skedde i huvudsak genom tvångsprenumeration från stiftets
församlingar. Avlat »på handeln» kunde sedan användas för att ytterligare sporra
köplusten. De två typerna kunde också uppgå i enoch ett stift eller kloster
anlägga eget tryckeri: Vadstena och Mariefreds kloster samt ärkebiskop Jakob
Ulfsson i Uppsala och Hans Brask i Söderköping.

Dessutom förekom det att någon förmögen man lät trycka och gratis utdela
uppbyggelseskrifter för att sålunda skaffa sig de goda gärningarnas förtjänst.
Exempel härpå är det enda bevarade alstret av Mariefredstryckeriets verksamhet, Alanus
de Rupes De utilitate psalterii Marie (1498), som Sten Sture och hans maka låtit
trycka »till berömmelse och ära för himladrottningen Maria».

De följande boktryckarna, Bartholomeus Ghotan, Johannes Fabri och Pawel Grijs,
fortsatte i Snells spår. Ansatser till livligare litterär verksamhet märkas mot
medeltidens slut och särskilt den energiske biskop Brask hade säkerligen fått en
bemärkt plats även i vår förlagshistoria, om inte reformationen kommit hindrande
i vägen. Gustav Vasa tvang honom med maktspråk att nedlägga sitt tryckeri
och den nya lärans förkämpar ha t. o. m. så gott som utrotat alla alster därav.
Det andra tryckeriet, det i Uppsala, övertog konungen själv, flyttade det till
Stockholm och upprättade på dess grund det kungliga boktryckeriet-, föregångaren till
P. A. Norstedt. 1526 är det märkesår som betecknar gränsen mellan två tidsåldrar.

Det kungliga tryckeriet hade som bekant genast från början en produktion

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:12:26 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/biblblad/1924/0135.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free