Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Litteratur - H. Skönlitteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
är tekniskt välgjord men till innehållet föga vägande. Den handlar om en ung kanadensare,
som egentligen är arvtagare till en titel och förmögenhet men ej vill ha dem. Han reser till
England, träffar sina fina släktingar, håller en slags sedlig domedag över dem — och gifter sig med
dottern. Verket står över vanliga nöjesböcker men under allvarlig litteratur, ett slags
bastardväsen, som tyvärr är rätt vanligt på Englands bokmarknad, där penningen verkar än mera
ödeläggande på dikten än annorstädes. Rg.
Bojer, Johan. Den stora hungern. Roman. Övs. [fr. no.] av Per Edvin
Sköld. Tiden 1923. 259 s. (Tidens romaner.) Hceda. 3:—, inb. 4:25.
En bok om religiös längtan, en människas livshistoria. Varken arbete, rikedom, makt
eller lycka kunna döva kravet på religiös livssyn. Vanliga religionsformer kunna ej
tillfredsställa det. Verket speglar många nutidsmänniskors saga och har väl därför väckt så mycket
gensvar i tiden. Tyvärr präglas det, trots uppsåtets allvar, till formen för mycket av vanliga
nöjesromaners art. Rg.
Bonsels, Waldemar. Lill-Anje. Till sv. [fr. ty.] av Robert Larsson. Gle.
1923. 150 s. Hcef. 2:50.
En rätt fängslande historia om en ung flicka, som växer upp i skogen, halvt som naturväsen,
samman med en far, som lämnat människorna, sedan han dräpt av svartsjuka, och en
gammal fattig gumma. Dess största styrka är skildringen av naturen, i och med vilken
människorna leva. Också förf. har levt med den som få av vår tids diktare. Rg.
Duhamel, Georges. Två män. Övs. [fr. fra.] av E. Benedicks och E. West.
Med förord av Anders Österling. A. B. 1924. 239 s. Hcej. 4:75.
D:s krigsböcker fångade genom djup och sann mänsklighet allas hjärtan. Hans övriga
böcker verka ofta bleka och litet utgrubblade, fast de äro intelligenta och konstnärliga. Bästa
sambandet med livet är hos honom humor. Rätt mycket humor finns också på ytan av denna
bok vars inre snarare är dystert. Den handlar om en vänskap mellan två mogna män, vars
nervsystem nästan ödesdigert starkt verka på varandra. Den ene, blid och sävlig, blir mera
till en karikatyr, den andre, söndersliten och hysterisk, är synnerligen livstroget tecknad. Det
blir också denne, som nöter ut och sliter sönder vänskapen.
Det är en bok om hur människans kynne är hennes öde. Rg.
Feuillet, Octave. En fattig ung mans öden. Roman. Övs. fr. fra. av
Ernst Högman. A. & W. 1924. 229 s. Hcej. 5:50.
Ehuru ett företal anger förf. såsom stående på gränsen mellan den romantiska och realistiska
riktningen, får detta verk sägas helt tillhöra den förra riktningen. Huvudpersonen, en utfattig
markis, såväl till yttre som inre egenskaper en ädling, finner sig tvungen avstå från sin
förmögna älskade, då ett oväntat testamente gör honom stenrik — och allt slutar väl. Själva
händelseförloppet och karaktärerna stå dock »i verklighetens dager», och boken kan visst sägas
vara läsvärd, ej minst som tidsdokument. M. F.
Galsworthy, John. Trots allt. Roman. Till sv. [fr. eng.] av Ellen Rydelius.
Sv. andelsf. 1924. 387 s. (Den nya romanen 62.) Hcee. 6:50.
Passionens »svarta blomma» är ett tema, till vilket G. åter och åter vänder tillbaka. Man
märker, hur tanken på kärlekens alla irrationella element, på dess tragiska väsen att förtära sig
själv icke lämnar honom någon ro, hur han kämpar för att »trots allt» behålla tron på kärleken
såsom något gott i tillvaron. I detta arb. skildrar han först en ung engelskas passion för en
svensk musiker, ett primitivt konstnärsbarn (f. ö. inte mera typiskt svensk än namnet Fiorsen)
som aldrig lyckas vinna ett uns av hennes själ, och sedan en känsla, gripande hela hennes
varelse, för en man av hennes egen ras, men också denna gång med tragik i bägarens botten.
— G. skär kanske inte så djupt med sin dissekerkniv, han har något av den engelske
gentlemannens aversion för de mera hissnande djupen; men tror man, att hans mjuka ton och
dämpade uttrycksmedel skall göra det lätt att glömma det i grunden djupt dissonantiska ackord
han anslår, bedrar man sig. G—a L.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
