Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Litteratur - L. Biografi: särskilda personer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Till behaget att läsa dem bidrar också mycket den knappa, klara och alldeles »olitterära:» stilen.
— Kulturhistoriskt torde denna bok också ha ett visst värde, man får rätt väl veta hur en,
professorsfamilj i Lund på 8o-talet levde till vardags och vid kalas. — Bengt Lidforss skymtar
på ett par ställen som halvvuxen skolpojke, ett litet rörande komplement till de många litterära
bilderna av honom i senare år. S. G.
Tamm, Hugo. Sondén, Per. Hugo Tamm till Fånöö. Hans liv och livsåskådning
efter uttalanden i privata brev och offentliga tal. Diak. 1925. 619 s.
Ill., portr. Lc. 13:50, inb. 15:50.
Denna biografi ger en intressant skildring av T:s uppfostran och de principer, som därvid
följdes (T:s faderlige vän historikern C. G. Malmström möter sedan ständigt på dessa blad),
karakteriserar T:s person och av en stark etisk och religiös glöd burna livsåskådning samt skildrar
hans insats på näringslivets område (lantbruk, bruksegendomar, Huskvarna) och han politiska bana.
T. satt åren 1885—1907 i första kammaren, där han — starkt socialt intresserad som han var
— tillhörde de moderata elementen och vann ett betydande förtroende, som bl. a. visade sig
däri att han sina sista år var statsutskottets ordförande och 1905 erbjöds att vid Boströms
avgång som statsminister ersätta denne. T. var en varm anhängare av den Boströmska
»rikspolitiken», och den flitigt utnyttjade brevväxlingen mellan honom och hans närmaste personliga,
och politiska vänner (G. Sparre, E. G. och Filip Boström, G. Billing, I. Afzelius m. fl.) har
ett betydande intresse, så mycket mer som ingen annan brevsamling av så sen datum i vårt
politiska liv torde vara på motsvarande sätt publicerad. K. T.
Tersmeden, Carl. Holmgren, Ann Margret, f. Tersmeden. Valda tidsbilder
ur amiral Carl Tersmedens memoarer 1715—1797. W. & W. 1925. 152 s.
Ill., portr. Lc. 6:75.
De sex volymer, i vilka Tersmedens memoarer ursprungligen publicerades (se Bibl.-bl.
1917 s. 288, 1918 s. 146, 1919 s. 50, 1920 s. 110), äro onekligen väl omfångsrika i
förhållandetill förfrs egen betydelse, och ur den synpunkten kunde det vara motiverat att söka
sammanpressa det väsentliga i dem till lätthanterligare format. Det föreliggande referatet verkar i
jämförelse med originalet något färglöst och har naturligtvis inte heller kunnat få med allt av värde
i de kapitel, där viktigare episoder ur 1700-talets historia behandlas. Endast för de bibliotek,
som ej kunna skaffa sig det större verket, men ändå vilja ge en föreställning om de rika
kulturhistoriska bidrag det ger till kännedom om de högre klassernas liv vid denna tid, är därför
detta sammandrag att rekommendera. B. M.
Thomson, Basil. Konstigt folk. En detektivchefs minnen från krigsåren.
Övs. [fr. eng.] av Karin Jensen f. Lidforss. W. & W. 1925. 284 s. Lb. 5:75.
Denna bok behandlar romantiska ting på ett sakligt, kärvt, ibland nästan torrt sätt. I
inledningskapitlet trasas Sherlock Holmes gloria alldeles sönder och detektiven reduceras till
en vanlig människa, som med en gedigen och mångsidig utbildning tjänar rättvisan, eller
åtminstone staten, en kugge i hjulet helt enkelt.
Huvudparten, tillika bokens intressantaste del, är ägnad tyskarnas spioneri under kriget.
Får man tro Sir Basil, så hamnade tyskarnas spioner nästan utan undantag i den stora
läderstolen mitt emot Scotland Yards chef. Här berättas nu något litet om organisationen mot
spioneriet (och fördöljes alls icke att England hade ett liknande spionerisystem i Tyskland),
men förf. dröjer mest utförligt vid spionerna själva, vad de voro för slags folk, hur de togos,
hur de avslöjades, hur de reagerade, hur de dogo. Det är mest bedrövliga och ynkliga sidor
av människonaturen som komma till synes, men också vackra, ja, ibland heroiska drag som
röjas. Vad som framför allt imponerar i denna bok är den kloka, lugna, mänskliga syn på
människorna (även fienderna) som förf. lägger i dagen. Den som upplevat allt detta (och
förmodligen mycket mer) må förvisso varå en vis man, han må ha lärt sig att icke döma, men
att förstå.
Denna »detektivbok» är verkligen spännande men icke — som av det sagda torde framgå
— med de vanliga Sherlock Holmes-ska medlen. Den s. k. anglosachsiska humorn är i rikt
mått till finnandes, särskilt i kapitlen Lögnens ande och Den falska prinsessan, som jämte ett
par andra ge dråpliga men framför allt värdefulla bidrag till förståelsen av krigspsykosen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
