Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Litteratur - Hcb. Skönlitteratur: nysvensk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Bornebusch, Arne. Asfaltsblänk och andra stänk. 2 uppl. Ahlström &
Nordberg 1929. 136 s. 3:50.
Mestadels dåligt rimmad vers om kärleken, naturen och i synnerhet storstaden. Det primitiva
innehållet, stillösheterna och de rytmiska defekterna erinra oupphörligt om texten till en
schlager. J. G.
Botwid, Hans. Rädslans dikter. Nst. 1929. 90 s. 2:50.
Om jag inte tar fel, står man här inför en äkta poet. Bokens titel förtalar dikternas spensliga
men raka hållning. Hans bilder betyda någonting, och den fria versen har ofta en skygg skönhet.
En glädjande debut i den Ekelund-Jändelska linjen. J. G.
Dixelius, Hildur. Ragnar och Lola. Roman. A. B. 1929. 444 s. 7:50.
En historia om två skarpskurna och viljestarka människors — trots tidig kärlek — svåra
och bittra väg till samliv och samförstånd. Klokt skriven, väl uppbyggd, men ända något tung
och omständlig. Rg.
[Ejbe, Bror, pseud.:] Spelorren. Spelorrens visor. På mer eller mindre kända
melodier. Gubbarna av Ivar Starkenberg. Tiden 1929. 128 s. Ill. 1:50.
Förf., journalist i »Socialdemokraten», besjunger på ett ofta fyndigt men mångordigt och
tröttsamt sätt aktuella händelser ur dagskrönikan. Visorna ha samtliga ett högst efemärt intresse,
och frågan är, om det varit lämpligt att hopsamla dem ur de kåserispalter, där åtminstone de
flesta av dem först publicerats. — Förf. visar en solid kännedom om gamla och nya vismelodier. H. W-r.
Ekstam, Isidor. Vikman och hans hustru. En berättelse. W. & W. 1929. 144 s. 3:—.
En ung folklivsskildrare, som jag inte förr haft energi eller intresse stifta bekantskap med
men nu finner vara värd att lyssna till. Skildringen har inget bländande, verkar snarare litet
konstlös men är i sin verklighetsnära ton, innehåll och form värdefullare än många briljantare
böcker i genren. En sann och fin på verklig kunskap grundad medkänsla med de fattiga och
trängda jämte en friskt etisk hållning, ger den ofta rätt drastiska skildringen av dess onda och bättre
fiskarfolkstyper dess speciella värde och berättigar bokens placering i biblioteken som en enkel
vardagsskildring av svenska folket och något av dess vackraste drag: ärlighet och stolthet, mod
och hopp mitt i nöden. G. F-d.
Grevenius, Herbert. Den svarta skjortan. Lustspel. A. B. 1929. 161 s. 3:75.
Ett gott uppslag: en fascistrevolution, som sedan följes av en motsatt. Ytterst illa utnyttjat;
man häpnar över alla möjligheter författaren låtit gå sig ur händerna. Underligt att ett
förlag vill trycka dylikt. Rg.
Grundström, Helmer. Skum. Dikter. Tiden 1929. 66 s. 2:—.
En ganska patetisk debut. Versen är full av återklanger men ibland fast hamrad med ett
tilltalande, kartigt högmod. J. G.
Henning, Albert. Den oroliga lågan. Dikter. Nst. 1929. 147 s. 4:—.
Över dikterna i denna vackra bok ligger visserligen ett stänk av förgängelsekänsla, av vemod
över att allt, som en gång var ungt och strålande, nu är förbi. Men diktarens hjärta skälver
ej därför som en orolig ljuslåga i storm. Tvärtom, det vilar ett skimmer av aftonens stilla ro,
av resignation visserligen, men ock av tack för tillvarons gåva över dessa ädelt formade strofer,
vilka säkert kunna skänka en till mogen ålder kommen läsare mycket både av glädje och
hugsvalelse. M. F.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
