Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKOLAN OCH BÖCKERNA.
Av undervisningsrådet N. O. Bruce.
Böckerna komma väl alltid att bliva den mest använda kunskapskällan. Men
vad som ur en bok inhämtas går ytterst tillbaka till yttre eller inre upplevelser
hos en författare. Dylika upplevelser äro den mest omedelbara vägen till
kunskap, och fördenskull bör skolan, i den mån det är möjligt, låta sina lärjungar
gå även den vägen, låta dem inhämta vetande genom egna erfarenheter, genom
egna direkta iakttagelser av verkligheten och ej låta denna ersättas av boken,
där så ej är nödvändigt. Men även om denna väg användes i största möjliga
utsträckning, blir nog boken i alla fall skolans förnämsta hjälpmedel.
Närmast tänker man väl härvidlag på läroboken. Tvivelsutan äro goda
läroböcker av största betydelse för framgången av skolans verksamhet. Men
lärobokens inflytande har ofta fått gå för långt. Den har blivit icke blott en
skolans tjänare utan skolans herre, i det att den i så övervägande grad fått
bestämma undervisningens innehåll i fråga om både urval, omfattning och
ordningsföljd. Därigenom har läroboken eller snarare läroboksförfattaren erhållit
en ställning, som knappast kan anses riktig och lycklig. Även om läroboken
alltid måste få stort inflytande på undervisningens innehåll, så bör dock läraren
vara den bestämmande. Läroböckerna äro ofta vidlyftiga, och läraren måste
därför göra nödiga uteslutningar, så att det, som medtages, verkligen ordentligt
medhinnes på den tid, som står till buds. Uteslutningar kunna också behöva
göras, om läroboken innehåller partier, som äro föråldrade eller kanske felaktiga
eller som äro alltför svårfattliga för lärjungar på det åldersstadium, som är i
fråga. Givetvis bör lärobokens utförlighet aldrig få hindra läraren att meddela
sådant, som han själv läst eller upplevat. Vad han kan ha att säga av det
sistnämnda slaget gör säkerligen det starkaste intrycket på lärjungarna.
Vid sidan av läroboken kommer läseboken. Den är ju ett av de främsta
medlen för modersmålsundervisningen, på samma gång den kan på ett lyckligt
sätt komplettera lärobokens mera torra och schematiska framställning. Det
ligger i sakens natur, att läseboken ej gärna får ett så dominerande inflytande på
undervisningen som läroboken. Då det gäller läseboken, finner läraren det
naturligt, att han gör ett lämpligt urval och ej ryggar tillbaka för uteslutningar
och att han bryter ordningsföljden, där så är ändamålsenligt. Läseboken har
ju också mera likhet med en vanlig bok än läroboken. I vårt land har man mera
än i de flesta andra länder lyckats förverkliga önskemålet om läseböcker i form av
enhetliga verk, skrivna av framstående författare. Men även för de läseböcker,
som utgöra sammanställningar från skilda författare, har man alltmer lyckats
tillförsäkra sig sådana stycken, som till både innehåll och form motsvara
litterära krav. Både den ena och den andra formen av läseböcker har därför allt
bättre kunnat bidraga till främjande av en bland skolans främsta uppgifter: att
söka giva lärjungarna smak för god läsning utanför och efter skolan.
Men med läroböcker och läseböcker är icke skolans behov av litteratur fyllt.
För tillgodoseende av vad som härutinnan ytterligare kräves får man lita till
biblioteken, särskilt skolbiblioteken.
Närmast kan skolbibliotekets bokförråd få till uppgift att i direkt samband
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
