Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
H. SKÖNLITTERATUR.
229
Hcb. Skönlitteratur: nysvensk.
Brady, Gertrude. Tokdårar är vi allihopa ... Roman. Tiden 1932.
512 s. 7: 50.
En amerikanska som lärt sig svenska så, att hon kan skriva en roman på över 500 sidor, mot
vars språk inga allvarligare anmärkningar kunna riktas — bara det är ju värt respektfylld beundran.
Har hon så -— som förordet anger — aldrig varit i Sverige, tyder första avdelningens skildring av
ett svenskt brukssamhälle från 1890-talet på en mindre vanlig konstnärlig intuition. Senare delen,
framställning av ett par emigranter från detta bruk och deras vedermödor i det nya landet, bär
även den vederhäftighetens prägel. B. Å.
Tegen, Gunhild. Vi kvinnor. Roman. A. B. 1933. 200 s. (33059)
3:75-
Gunhild Tegen har en ledig och behaglig stil och ser med lugn och klok blick på iivet och
människorna. Men den säkra beräkningen framträder väl mycket i avvägningen och avrundningen av
stoffet ur verkligheten. Exemplifieringen av vissa som tidstypiska accepterade drag blir för
uppenbar. Och i en bok, där i huvudsak andra personer än författarinnan föra pennan, undertrycker den
i stort sett enhetligt genomförda stilen de finare nyanserna. Alla uttrycka sig på ungefär samma sätt.
Bäst framträder modern, men först på bokens sista sidor, då hon i vackra och innerliga ord tar
avsked av livet. E. L—m.
Thiel, Tage. Säg ja. Spektrum 1933. 105 s. 3: —.
Spektrumförlaget har med sina stora förtjänster också odlat en litet snobbigt exklusiv iinje,
till vilken Thiels aister deivis måste räknas. Det är en samling prosapoem eller aforismer, där »den
nya hedendomens» sexuella och sociala förkunnelse kombineras med Nietzsches något äldre
(familjetradition?). Stark och medryckande är förf., när han i spänstiga och klingande prosarytmer
jublar över havets mäktighet och sin älskades härlighet, men svag och barnslig, när han rasar mot
Kreuger, Sveriges biskopar och andra dunkelmän. Boken, som t. v. utgivits i en strängt begränsad,
numrerad upplaga, har ännu så länge ett rätt speciellt symtomatiskt intresse. S. R.
Wahlenberg, Anna. Skammens barn. Vid dödens port. Två berättelser.
A. B. 1933. 231 s. (33122) 4:25.
Tvenne noveller, av vilka den förra diskuterar problemet om s. k. äktenskaplig samvaro —
utan äktenskap och följden härav, den andra vill — delvis i sagoform — klarlägga en människas
tankar inför döden. Båda äro burna av en allvarlig, mognad och klok syn på livet samt såväl
läs-som tänkvärda. M. F.
Walfridsson, Willy. Luffarliv på svenska landsvägar. W. & W. 1933.
192 s. (33090) 3: 75.
Bland våra alltför många litterära luffare, som med självsäkra åthävor göra anspråk på
hegemonin i samtida vitterhet, intar Walfridsson en sympatisk särställning. Utan att drapera sig i
någon märkvärdig världsnomadmantel berättar han enkelt och konstlöst om sitt skrå, dess
vardagsliv, romantik och hemligheter. Någon gång blir det väl mycket av Jack London-tonfall, och det
moderna luffarlivets tjusning förefaller skäligen obegriplig. Men den lilla boken är bra skriven,
har ett obestridligt egenvärde och lovar fortsättning. E. M.
Willebrand-Hollmérus, Margit von. Dobermanns memoarer. A. B. 1933.
&6 s. 111. (33091) 4: 25.
En entusiastisk »matte» har underkastat sig mödan, att skildra en avhållen hunds öden under
ett par år. Boken rymmer en och annan iakttagelse av intresse och uppbäres otvivelaktigt av en
varm medkänsla för djuren. Men å andrå sidan måste mari ställa sig skeptisk mot metoden att
framställa skyddslingens tänkande som alltigenom identiskt med den mänsklige levnadstecknarens.
W. B.
löf—330245. Biblioteksbladet 1933.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
