Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Litteratur - H. Skönlitteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
H. SKÖNLITTERATUR. 24
Björklund, Ingeborg. Hemligt budskap. Dikter. A. B. 1938. ms. 3:75.
Nu som förut lever i Ingeborg Björklund ett utpräglat feminint instinktliv både när hon är
öm och när hon är frän; man tänker på en ung katta som spinner och fräser. Hennes versform är
ogenerat värdslös på gott och ont, och en del av dessa smådikter bli nog sä lätta och
bortflygan-de flarn. Men det är en levande temperanientsfull människa i allt hon skriver. F. V.
Engström, Albert. Läsebok för svenska folket. A. B. 1938. 310 s. 111.
(38284) 10:—, inb. 13:—.
En rad berättelser i författarens vanliga stil, med motiv dels från skärgården och sjölivet,
dels från den nordsmåländska landsbygden. Författaren gör intet försök att försköna den miljö
han skildrar; hans uppriktighet är närmast skrämmande, och man skall vara bra härdad för att
icke känna en rysning vid läsningen av några bland hans folklivsbilder. Den oerhörda
åskådligheten i hans skildringskonst, språkets levande kraft och karakteristikens kärva uppriktighet
samverka emellertid också till framkallandet av en stark konstnärlig effekt. De bifogade
teckningarna äro ypperliga. O. W—n.
Lilja, aertrud. Så leva vi. A. B. 1938. 328 s. (38174) 6: 75, inb. 9: 25.
På senare är ha ju flera talangfulla författarinnor framträtt, men en av de bästa är
fortfarande Gertrud Lilja. Hennes nya romans titel får väl uppfattas som sorgsen ironi: för livets s. k.
tillfälligheter, icke minst för ett oberäkneligt driftliv, kunna människorna till viss grad bli lekbollar
utan att därför med nödvändighet vara lågtstående individer, tvärtom! Åtminstone visar oss förf.
sådana människor. Företrädesvis lever hon sig in i kvinnligt själsliv, och hennes livs- och
människoskildringar bli för det mesta trovärdiga, nästan alltid verkningsfulla för känslan. Boken
rekommenderas. Man fäster sig också vid några nyktert träffande anmärkningar om litterär
berömmelse, hur ovederhäftigt den kan uppstå och fortplantas. F. V.
Macfie, Harry. Norrskenets män. En berättelse om den canadensiska
vildmarkens polis. A. B. 1938. 228 s. (38222) 7:50, inb. 10:—.
Sakligt sett är Macfie suverän som skildrare av livet och naturen i det arktiska Amerika.
Som romanförfattare däremot måste han inrangeras i raden av Jack Londons och Oliver
Cur-woods icke alltför intressanta efterbildare. Det hindrar inte att den föreliggande historien om en
i>mounty’si> treåriga förbrytarjakt har något av seriefilmens outhärdliga spänning och
tillfredsställer alla krav på enkelriktad romantik. E. M.
Martinson, Moa. Drottning Grågyllen. Tid. 1937. 311 s. (37357) 6: 50.
I sin bygdekrönika från Kolmården väver Moa Martinson samman mycket reella bilder ur
fattigmanslivet med dunkla folkliga sägner, som slingra sig både kring slott och torparstugor.
Det gråa vardagslivet får på sä sätt ett inslag av glimmande fantastik, men i de sägenartade
partierna blir tonen inte sällan ansträngd och överspänd, och jag tvekar inte att skatta hennes
vardagsrealism högre än hennes försök i stiliserad sagostil. E. h—m.
Nordström, Ludvig. Sjörövare-final. En liten totalitet. A. B. 1937. 165 s.
(37018) 4: 25.
Hur ett nytt Roslagen växer fram, sedan den moderna tekniken tagits i bruk och bestämt
den ekonomiska utvecklingen, och hur det nya även inbegriper folkkaraktären, vill förf. belysa
i denna lilla bok. Den ger dels frisk och livfull berättelse, dels kommentar i totalistisk anda till
händelseförloppet. Organisation, samarbete, gemensamhetskänsla äro de nya ledstjärnorna och
därmed får sjöröveriet sin final. £. L—m.
Ossiannilsson, K[arl] 0[ustav]. Smeden Bångs träta med Vår Herre.
Roman. A. B. 1937. 318 s. (37210) 6: 75.
Berättelsen om den hårdvulne smeden Bång, som i hastigt mod dräper sin unge lärling och
sedan på sitt eget sätt söker försona sig med Vår Herre genom att gottgöra mot den dödades broder
vad han förbrutit, äger både psykologiskt intresse och ett spännande händelseförlopp. Den
överträffar det mesta av vad förf. under de sista åren producerat. E. L—m.
Oterdahl, Jeanna. Vårdträdet. Lb. 1938. 363 s. (38286) 5:75, inb. 7:50.
Fortsättning på: Helga Vilhelmina och Världen växer.
Denna fortsättning pä Helga Vilhelmina och Världen växer skildrar med förståelse för både
lärarnas och elevernas problem livet på en folkhögskola. Det blir sålunda på samma gång en lä-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
