Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Åhlin, Greta. Hur ett sjukhusbibliotek arbetar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HUR ETT SJUKHUSEIBLIOTEK ARBETAR. 8/
ende på skam gäller det att snabbt mobilisera all sin erfarenhet, all sin
människokunskap, att snabbt kunna sätta sig in i låntagarens intressen, hans vana vid
läsning och andra sådana förutsättningar. Lyckligtvis anger anslagstavlan över
sjuksängen patientens yrke och hemvist, och detta kan ju delvis hjälpa bibliotekarien,
men dessa upplysningar äro naturligtvis långt ifrån tillräckliga. Mycket ansvarsfullt
är det att välja boken så, att det blir »rätt bok till rätt person». Jag vet, att ett
enda misstag härvidlag kan alldeles hindra mig att vinna den kontakt med
patienten, som är nödvändig, för att mitt arbete skall få ett gott resultat.
Innan jag ger mig ut på min bokrond, är det alltså nödvändigt, att jag
underkastar mitt bokförråd en riktigt grundlig inventering. Har jag en bok av Runa
eller några korta — helst religiösa — berättelser och dessutom ett par romaner av
Selma Lagerlöf, Gertrud Lilja och Alice Lyttkens samt några handarbetsböcker, så
hoppas jag de flesta av fruarna på sal 14 bli nöjda. En diktsamling får jag inte
glömma att ta med. Allt emellanåt vill någon ha ett »poem», som det heter. —
På manssalarna gäller det mest att tillfredsställa hungern efter äventyr och
spänning. »Ja, i dag ska fröken ge mäg en bok, som ä så spännande, att en kan bli
mörkrädd — men dä ska vara lite kärlek mä också.» Man tycker ju, att en sjuk ej
skulle ha något behov att bli »mörkrädd», men saken är väl den, att denna spänning
inför mer eller mindre overkliga och fantastiska händelser i själva verket inte berör
något centralt i själslivet, man vet helt enkelt, att det är lögn. Däremot kunna de
spännande händelserna föra bort tankarna från den aktuella verkligheten, från
sjukdomen och enformigheten. Några detektivromaner — fastän naturligtvis ej av det
hemskare slaget — har jag således på vagnen, men i högre grad uppskattas
reseskildringar av exempelvis Sten Bergman och Martin Johnson samt Gunnarssons och
Macfies upplevelser. — På sal is skall jag försöka ta upp konkurrensen med de
illustrerade veckotidningarna, bakom vilka ett par unga flickor bruka förskansa sig.
Jag ska pasisa på den veckodag, då jag vet, att så stor del som niöjligt av
veckans tidskriftsskörd är genomtröskad. Har jag då Mollie Faustmans
ungflicks-böcker med färgglada bokband kanske jag lyckas. Det är lustigt att se, hur stort
värde de unga låntagarna sätta på ett glatt och trevligt bokband. Jag har nog sett,
hur gärna de ta bort det omslag jag har till hands och vid utlåningen sätter på de
böcker, som äro bundna i förlagsband. — Till barnen måste jag naturligtvis också
se till att ha något trevligt, helst sagoböcker och berättelseböcker i de små
behändiga formaten, som utges av flera förlag, och som äro särskilt älskade. — Men till
förarbetet hör inte bara att undersöka böckerna, i minnet måste jag också gå igenom
de olika låntagarna, så att jag verkligen något sä när kan tillfredsställa vars och ens
speciella önskningar. Detta kräver bland annat, att bibliotekarien väl känner till
böckernas innehåll. Det skulle ju vara synnerligen pinsamt, om t. ex. en patient
med något lyte skulle få en bok, vari just ett sådant lyte spelar någon större roll.
Bibliotekarien hinner emellertid inte läsa så mycket, att risken för sådana missöden
helt uteslutes. Därför har helt säkert de flesta sjukhusbibliotekarier känt behovet av
en särskild förteckning över böcker lämpliga för sjukhusbibliotek. Glädjande nog
har i Danmark föreslagits, att en sådan lista för hela Norden snart skall utarbetas.
Det är alltid med stor spänning jag anträder min färd. Rörande tacksamt och
glatt tas jag emot i första salen. Böckerna ha varit utlästa för flera dagar sedan,
och alla ha längtat efter bokvagnen. — Den styrka jag fått genom besöket på denna
sal behövs väl, när jag kommer in i nästa. Det är just för stämningen här av
motstånd och misstro jag smått gått och gruvat mig. Jag vet ju, att här ligga några,
som ej orka läsa — dem är det självklart ej fråga om, men det finns också andra.
Den som hör till dem som bygga och bo norr om Längheden måste nog erkänna, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
