Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7/8 - Litteratur - H. Skönlitteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
h. skönlitteratur. 348
Bergman, Bo. Gamla gudar. Dikter. A. B. 1939. 192 s. (39209) 6: 50.
»Gamla gudar» är liberalism och humanism, som Bo Bergman hyllat och som han nu finner
angripna och förhånade. Hos de värden, den senare tiden velat knäsätta, betonar han —
åtminstone här i sin poesi — endast tvånget, fanatisk förföljelse, mekaniserad likriktning o. s. v., och
denna motsättning mellan »Aten och Sparta» är det egentligen genomgående motivet i hans nya
diktsamling, det som gör den särskilt tidsbetonad. Mångenstädes ger han det mycket
verkningsfulla uttryck, både patetiska och ironiska. Hans tonfall äro desamma som alltid med deras
bundna värme, som är större än orden och därför så mycket säkrare griper läsaren i hjärtat. Onödigt
säga, att denna bok hör till säsongens förnämsta. F. V.
Bergstrand-Poulsen, Elisabeth. Människan och klockorna. Livsfragment.
Illustrationerna utförda av författarinnan. Nst. 1939. 4:0. 222 s. 111. (39253)
8: 75, inb. 11: —.
Man finner i Människan och klockorna det mesta av det som sedan gammalt förskaffat fru
Bergstrand-Poulsen sä välförtjänt popularitet. Här som vid andra omnämnanden av hennes
arbeten vill jag främst framhålla hennes kärleksfulla hågkomst av traditionerna i den småländska
bygd, från vilken hon härstammar, av allt det som hon ännu i sitt sista arbete, efter alla de år hon
bott i Danmark kallar »därhemma». Ett annat drag som man tacksamt igenkänner i hennes nya
bok är hennes blick för den enkla storheten hos så många av hennes småländska bondemän och
bondekvinnor, som ibland kan få något prerafaelitiskt skönt, särskilt i teckningen av hennes unga
flickor. Den benägenhet för en förenklad färgskala i mörkt och ljust utan några mellantoner, som
man eljest inte alltid kunnat fritaga henne från, framträder mindre starkt i hennes sista arbete,
som utan tvekan kan rekommenderas till alla bibliotek. F. H.
Björkman, Anna. Åsen. A. B. 1939. 295 s. (39210) 5: 75.
Ett skånskt syskonpar, som äger och brukar sin ärvda gård tillsammans, fär sin lugna
tillvaro splittrad, då system ingår äktenskap med en driftig men vulgär affärsman. Sedan såväl
denne som hans maka avlidit, blir den kvarlevande lantjunkaren förmyndare för systerns styvson,
som efterhand under framgångsrik strid med förmyndaren, vars position helt undergräves, skapar
sig en ställning som affärs- och kommunalman. — En lärarinna och hennes gamla mor höra till
de bifigurer som egentligen äro bäst skildrade.
Förf. äger en icke ringa rutin och det synes vara på denna och knappast något annat som
boken är byggd. Man kunde då önska att rutinen i högre grad sträckte sig också till förf:s
språkbehandling. N. G.
Botwid, Hans. Rundresa. Ett dikthäfte. Nst. 1938. 74 s. 3: —.
Botwids signatur som berättare har varit den ärliga vederhäftighetea. Stilens enkelhet, som
kunnat snudda vid det banala eller rent av tafatta, har i stort sett gått väl ihop med innehållet.
I denna hans diktbok blir emellertid den konstlösa, stundom otympliga formen ett direkt hinder
för att hans tankar och känslor skola komma till sin rätt. Endast här och var bli orden till poesi.
E. L—m.
Edfelt, Johannes. Vintern är lång. [Dikter.] Illustratör: Bertil
Bull-Hedlund. A. B. 1939. 125 s. Ili. (39211) 4: 50.
Jag minns inte just nu någon svensk bok som kort sagt på varje sida så överflödar av uttryck
för olust som dessa dikter. Olust vid allting. Det kan göra verkan men det kan bli tröttsamt
enahanda. Förmår den begåvade poeten alls inte förnya sig? Han talar slutligen om »en utsträckt
hand» från »hjärtats kust» och verkligheten. Man önskar att han kunde lämna spökdrömmarna
och fatta denna hand. F. V.
Ekman, Ernst L[eonard]. Kontor. Roman. A. B. 1939. 388 s. (39154)
6: 50.
En skildring från dagens Stockholm angående personalen vid ett stort aktiebolag i deras
dagliga sysselsättning, alltifrån chefen, vars psykologiska kris väl är berättelsens kärna. Utan att
starkare och djupare gripa intresset är det en nog så duktigt gjord berättelse. F, V.
Fridegärd, Jan. Äran och hjältarna. W. & W. 1938. 271 s. 6: 75.
Kasernlivet är bokens egentliga stoff och skildras som en enda smutshög av cynism och råhet.
En torparpojke blir gardist och placeras in i detta leverne. Besviken på bl. a. sin käresta kommer
han ut i finska inbördeskriget och blir dödligt sårad. På slutet anslår förf. som vanligt en svär-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
