Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146
KAP. V.
Pånyttfödelsen.
När menniskan, påverkad af den Helige Ande,
ångrar och bekänner sin synd, af hjertat vänder sig
ifrån den, samt tror på Jesus såsom sin Herre och
Förlossare, försoningen för sina synder och grunden
för sin rättfärdiggörelse inför Gud, samt i ödmjuk
och tacksam kärlek mottager denna rättfärdiggörelse
och hängifver sig åt Gud till att tjena och lyda
honom, då är hon född på nytt och är Guds barn.
Pånyttfödelsen utgår från Gud. Den kommer
genom Guds kraft. Den är meddelelsen af ett nytt
lif, hvarigenom menniskan i djupet af sitt väsen blir
vänd från synden till Gud, till att älska och tjena
honom. Den står i förbindelse med sinnesändring
och tro å menniskans sida, och gör denna sinnesän
dring och tro rätt lefvande; så att, när menniskan,
dragen och påverkad af Guds Ande, söker Gud, han
ingjuter det nya lifvet i hennes väsen, hvarigenom
sinnesändringen och tron blifva fullt grundliga och
gifva åt hela det inre och yttre lifvet en ny riktning.
Det är tydligt att menniskan sjelf icke kan samverka
med Gud till förverkligandet af detta nya lif. Det
är helt och hållet hans gåfva. Men det ställes så i
förbindelse med sinnesändring och tro å hennes sida,
att det icke kommer till stånd utan dessa
själshandlingar och att det ger åt dem en rätt frälsande
beskaffenhet. Så är Guds verk vid menniskans
frälsning pånyttfödelsen, och menniskans fria, förnuftiga
handling är omvändelsen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
