Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6o
Kap. p: Guds egenskaper I 63
17. Guds kärlek till syndare kallas
a) nåd, emedan den är oförtjänt (Rom. 11: 6);
b) godhet, emedan han vill och gör dem gott (Ps.
25: 8; Rom. 2: 4);
c) långmodighet och tålamod, emedan han dröjer med
straffet och väntar på deras omvändelse (2 Petr.
3^9);
d) barmhärtighet, då den visar sig mot dem, som lida
och äro eländiga (Luk. 6: 36; 2 Kor. 1:3; Ef.
2:4; 1 Petr. 1:3);
e) mildhet, då han straffar med skonsamhet och icke
förgör dem. Läs Ps. 107; Neh. 9: 16 ff.
18. Det är så långt ifrån, att denna nåd, mildhet o. s. v.
skulle strida mot Guds rättfärdighet, att den tvärtom
just är ett uttryck av rättfärdigheten. Det är
rättfärdigt att vara god, nådig, barmhärtig, mild, långmodig
(1 Joh. 1:9). Ondska, obarmhärtighet, hårdhet o. s. v.
äro orättfärdighet.
19. Straffet för synden är ett uttryck av motsatsen mellan
Guds rättfärdighet och människans synd eller, med
andra ord, av Guds hat till synden. Dess ändamål är
a) i främsta rummet ett metafysiskt: att uppenbara
denna motsats (Guds hat till synden);
Anm. 1. Antropopatiskt kallas detta Guds hämnd. (Luk.
21:22; Rom. 12:19; Ps. 58:11; 94:1).
Anm. 2. Ett antropopatiskt uttryck är det också, när Gud
säges verka det, som är ont, t. ex. när Paulus
säger, att Gud skall sända människor kraftig
villfarelse, på det de skola tro lögnen (2 Tess. 2: 11.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
