Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Svärmen - XII - XIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BIKUPAN
42
timmar nöjt oss med att fixera en viss form af
materiens verksamhet, förrän vi snart utan ånger eller
förvåning föredraga den form, som är det omedvetna,
det okända, det ovetbara och eviga.
XIII.
Men vi må ej glömma vår bikupa, där svärmen
snart förlorar tålamodet, bikupan, som redan
sjuder och öfverflödar af svarta, brusande böljor.
Det är middag; tradens löf röras ej i den glödande
värmen, liksom en person håller inne andedräkten
inför något öfverväldigande och allvarligt. Bien samla
doftande honung och vax åt sin vårdare, men hvad
som kanske är mer värdt än honung och vax: de
viga hans intresse åt den härliga juni, de öppna
hans hjärta för sommarens hela skönhet och glöd,
därför att allt hvad som rör dem hänför sig till en
blå himmel, blomsterrus och sommarlust. De äro
sommarens själ, nuet, som mäter ut öfverflödets timmar,
blomsterdoftens vingar, som kommer den att
spridas högt och vida, ljusets lif och den skälfvande
luftens sång, och deras flykt är det synliga tecknet
till, den tydliga musikaliska takten för de otaliga
fröjder, som födas af värmen och lefva i ljuset.
De lära oss förstå naturens innersta stämma, och
den som en gång lärt känna och älska dem, för
honom är en sommar utan biens surr och stim lika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
