BIKUPAN 7 O liga honungskakorna och med »sektionerna», då man tvingar dem att förvara sin öfverflödiga honung i små, symmetriskt uppstaplade lådor, eller till slut det utomordentliga experimentet med goffreradt vax, då cellerna blott äro antydda medelst en tunn vaxkontur och bien genast förstå det nyttiga häruti samt sorgfälligt fullborda det utan att förlora material eller arbetstid. Finna de icke alltid den bästa och enda mänskliga lösningen på alla de oförutsedda och okända problem, som en illasinnad och bakslug gud så ofta ställer dem inför? För att blott nämna ett naturligt, men för dem fullkomligs abnormt fall; om en snäcka eller en liten råtta råkar komma in i kupan och där bli dödad, hvad skola de väl göra för att få bort kadavret, som snart skulle ha förgiftat hela atmosfären? Om det är omöjligt för dem att utjaga eller sönder-stycka inkräktaren, så innesluta de honom metodiskt och hermetiskt i en fullkomlig grift af vax, som gör ett egendomligt intryck bland bikupans öfriga byggnadsverk. För ett år sedan fann jag i en af mina bikupor en sammangyttring af tre sådana grafvar, hvilka liksom vaxcellerna i allmänhet blott voro åtskilda genom en gemensam midtelmur för att spara på vaxet så mycket som möjligt. De kloka dödgräfverskorna hade upprest dem öfver kvarlefvorna af tre snäckor, hvilka ett barn hade petat in i deras bostad. När det är fråga om snäckor nöja de sig vanligen med att med vax tilltäppa snäckhusets öppning. Men då i detta