FJÄRDE BOKEN DE UNGA DROTTNINGARNA I. Låtom oss nu tillsluta vår unga kupa, hvarest lifvet återtar sitt gamla kretslopp, utbreder sig och mångdubblas för att i sin tur fördela sig, då det uppnått fullheten af kraft och blomstring, och låtom oss en sista gång öppna modersamhället för att se, hvad som där tilldrager sig efter svärmens affärd. Sedan uppbrottets buller tystnat och två tredjedelar af invånarna, utan tanke på att återvända, öfvergifvit den olyckliga staden, är den som en kropp hvilken förlorat sitt blod; den är uttömd, ödslig, nästan död. Emellertid återupptaga några tusental bin, som stannat kvar, oskadade men litet utmattade, det afstannade arbetet; de ersätta efter bästa förmåga de frånvarande, utplåna spåren efter orgien, hopsamla de sköflade förråden, göra utflykter till blommorna, vaka öfver det som hopsamlats för framtiden, medvetna om