Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Bröllopsflykten - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
176
temberhimlen, som vi betrakta, denna härliga
trädgård, där man liksom i Corneilles Psyche ser ’des
berceaux de verdure soutenus par des termes dorés’,
hjorden som betar och herden som sofver, byns
yttersta hus, oceanen mellan träden, allt höjer eller
sänker sig, allt smyckar sig eller sköflas, innan det
intränger hos oss i öfverensstämmelse med vårt val.
Låtom oss lära att klokt välja vårt sätt att se. Mot
slutet af ett lif, under hvilket jag så ifrigt sökt den
lilla sanningen: den fysiska orsaken, börjar jag att
älska det som föregår den, och isynnerhet det, som
går litet utöfver den.»
Vi hade kommit upp på en platå — det var på
det område, som kallas Caux, inom Normandiet —
och landskapet var mjukt som en engelsk park, men
en naturlig och obegränsad sådan. Det är en af de
få platser på jorden, där naturen visar sig fullkomligt
frisk, grönskande utan vank och lyte. Litet längre
norrut hotar kölden den, litet längre söderut förtorkar
solen den. Vid kanten af en slätt, som sträckte sig
ända bort till hafvet, höllo några bönder på att bygga
en kvarn.
»Se då,» utropade han, »härifrån taget äro de
vackra. De uppbygga denna enkla, men så viktiga
sak, hvilken framför andra är det lyckliga och nästan
oföränderliga tecknet på ett bofast lif—en väderkvarn.
Afståndet och kvällsluften göra af deras glädtiga rop
ett slags sång utan ord, som svarar mot kronornas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
