Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Släktets utveckling - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
199
sata alls icke med någon särskild ifver ihåliga träd
eller urholkningar i berget; svärmen hänger sig vid
en gren, vaxkakan växer, drottningen lägger ägg,
förråden hopa sig och allt detta utan annat skydd än
arbetsbiens kroppar. Man har stundom sett, hur vårt
nordliga bi låter bedraga sig af en alltför mild
sommar samt återvänder till denna instinkt, och man har
funnit svärmar, som lefde i fria luften midt i ett snår.
Men till och med i Indien tyckes denna
medfödda vana hafva obehagliga följder. Den binder en
hel del arbetsbin, hvilka uteslutande få sysselsätta sig
med att bibehålla den nödvändiga värmen omkring
dem, som bearbeta vaxet och sköta afkomman,
hvarför Apis Dorsata i det fall, att nästet hänger vid en
gren, blott bygger en vaxkaka. A andra sidan
tilllåter det minsta skydd uppbyggandet af ännu fem
eller sex och ökar folkmängd och välstånd i samma
mån. Därför hafva också alla bin i kallare regioner
öfvergifvit denna första vana. Det är tydligt, att det
naturliga urvalet har sanktionerat insektens kloka
initiativ och endast låtit de talrikaste och bäst skyddade
öfverlefva våra vintrar. Hvad som från början var en
mot instinkten fientlig idé, har så småningom blifvit
en instinktlik vana. Men det är därför icke mindre
sant, att det från början var ett djärft företag, till
grund för hvilket låg en följd af observationer,
erfarenheter och beräkningar, detta att afstå från det
älskade ljuset för att uppsöka det dunkla hålet i en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
