Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Släktets utveckling - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BIKUPAN
2 210
blommor och frukter — man anser i själfva verket,
att mer än hundra tusen växter skulle dö ut, om de
ej besöktes af bien — och, hvem vet, äfven för vår
civilisation, ty mellan allt finnes ju ett hemligt
samband, kanske har ni mer än en gång sett det i en
undangömd vrå af trädgården flyga kring mellan
buskarna. Det är vackert och lifligt; den art, som är
vanligast inom Frankrike, har en elegant dräkt med
hvita fläckar på svart botten. Men denna elegans
döljer en otrolig fattigdom. Det för en hungrande
tillvaro, det saknar anförvanternas varma och yppiga
pälsverk och det har inga arbetsverktyg, hvarken
några korgar för insamlandet af frömjöl eller några
höft- och bukborstar. Det måste mödosamt med
hjälp af sina små klor samla kalkarnas mjöl och svälja
det för att hemföra det till sin håla. Det har inga
andra verktyg än sin tunga, sin mun och sina fötter,
men tungan är för kort, fötterna för bräckliga och
käkarna för kraftlösa. Då det icke kan frambringa
vax eller urholka trä och icke gräfva gångar i jorden,
inskränker det sig till små eländiga hål i de torkade
grenarnas märg, lagar där i ordning några illa
anordnade celler, förser dem med litet föda, bestämd
för en afkomma, som det aldrig skall se, och när så
dess ringa verksamhet är fullgjord för ett mål, som
hvarken det själf eller vi veta något om, smyger det
sig undan för att dö i ett hörn, ensamt och
öfvergifvet som det lefvat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
