Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Den romerska bygnadskonsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rum i halfeirkelform, beläget vid bygnadens ena kortsida, som
plats för de offentliga rättsförhandlingarna.
Mot slutet af den republikanska tiden, då dessa strider om
öfverväldet, hvilka skakade riket i dess grundvalar, började, gren
samtidigt kring sig en prakt, en storartad smak vid bygnadsföretag,
som gjorde ett starkt afbrott mot den under republikens
dagar rådande enkelheten. Den teater till exempel, hvilken M. Seanrus
år 58 f. Kr. uppförde, inrymmande 80 000 åskådare, var
visserligen endast af trä, men klädd med de dyrbaraste ämnen, guld,
silfver och elfenben, samt smakfullt smyckad med marmorkolonner
och ett antal bronsstatyer. Redan tre år derefter lät Pompejus
uppföra den första stenteatern, afsedd för 40 000 åskådare. Cæsar
lät utvidga och försköna Circus maximus, uppbygd af
Tarquinius den äldre, men som numera med undantag af några få
lemningar är försvunnen.
Alla dessa och många andra hygnadsverk bildade dock endast
öfvergången till den härliga augustiska tiden, det romerska lifvets
ädlaste och mest lysande skede. Det mest storartade af denna
tids minnesmärken är det af Agrippa upphygda Panteon (13).
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
