Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Livslängden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Låtom oss först betrakta djuren från denna
synpunkt. Vi frapperas då av fåglarnas långa livslängd.
De små sångfåglarna, t. ex. näktergalen och trasten,
leva åtminstone ett tiotal av år, göken kan nå över
trettiotalet, ejdrar och gäss kunna bli hänemot hundra år,
örnar, falkar, gamar och papegojor ännu äldre. Bland
däggdjuren uppnå endast de största lika hög ålder som
fåglarnas äldsta, men tänker man samtidigt på
kroppsstorleken, komma däggdjuren samt och synnerligen
långt efter i fråga om livslängden: björnen blir högst
50 år, lejonet 35, räven 14, haren 10 och ekorren 6 —
kungsörnen, som i vikt står mellan haren och räven,
blir tio gånger så gammal.
Hur skall nu denna åldersskillnad mellan fåglar
och däggdjur förklaras? — Fruktsamheten är det
förlösande ordet. De flesta fåglar lägga ett eller två ägg
om året; endast ett fåtal, t. ex. hönsfåglarna, lägga
flera, men just hos dessa är avkomman mest blottställd
gentemot fiender. Faror hota emellertid alla fåglars
ägg och ungar, inte endast genom mäktigare fienders
rovlystnad, utan även genom väderleks- och
näringsförhållanden. Inte ens den fruktade kungsörnen går
fri från förstörelsen, fastän han bygger sitt bo på
oåtkomliga klippväggar; ty nattfroster och snö kunna
släcka livsgnistan i ägget, och hungerns kval kunna
förgöra den senfödda ungen under vinterbristen. Men då
fåglarna sålunda i allmänhet utmärka sig genom klen
fruktsamhet och tillika ha många besvärligheter att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
