Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Växternas förnimmelser.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
morgonen breder ut sitt soliga ansikte, på samma gång
linet slår upp sina oskuldsögon, och sedan sluter det
vid middagstid; tusenskönan, som liksom sippan sover
hänåt förmiddagen, men sedan vakar till kvällen, då
nattviolen, som älskar månens bleka ljus, öppnar sina
doftande kalkar. Dessa blommornas egendomliga
rörelser bero på ojämn tillväxt i samband med den
skiftande belysningen, i det blomman sluter och öppnar sig
allteftersom utsidan eller insidan växer livligast.
Minst lika märklig som växternas känslighet för
belysningen är deras temperatursinne. Tidigt på våren
finner man alltid en hel del annars upprätta växter
tryckta till jorden: rödplistern, stjärnblomman,
styvmorsviolen m. fi. Och de växa längs marken, så länge
det är kallt; först då vårsolen börjat värma, böja de sig
uppåt. Man kan på experimentell väg mycket lätt
framkalla denna rörelse: odlas nämligen någon av de
nämnda växterna vid t. ex. +5° C., breder den ut sig, men
höjes temperaturen, reser den sig så småningom, tills
den vid + 20° C. växer rakt upp. Avkyles luften
därefter, sänkas stjälkarna igen, tills de vid + 5° C- ånyo
ligga längs jorden.
Meningen med dessa lägeförändringar är ej svår
att förstå. Hithörande växter äro nämligen späda
örter, som även vegetera under vintern, men om de vid
denna tid växte upprätt, skulle de alldeles säkert duka
under genom vattenavdunstning, ty ur den frusna
jorden kan intet vatten uppsugas; de lägga sig därför ned
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
