Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Röda blad och vita.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
berömde botanisten prof. Kerner i Wien ansåg, att den
röda färgen fungerade som ett slags parasoll, varmed
växterna kunde dämpa belysningen; han menade, att
vissa för klorofyllet och därmed också för
ämnesomsättningen skadliga ljusstrålar på så sätt utestängdes. Nu
bildas antocyanet visserligen i allmänhet i de yttre
cellskikten, och därtill huvudsakligen på sådana ytor, som
direkt träffas av solljuset — tänk t. ex. på äpplen och
päron, som endast rodna på solsidan! — men denna
åsikt har ändå visat sig mindre tillfredsställande. Det
har nämligen konstaterats, att ljusabsorptionen i
antocyanet är komplementär till absorptionen i det
underliggande klorofyllet, så att de ljusstrålar, som kraftigast
absorberas av klorofyllet, lättast genomsläppas av
antocyanet.
Riktigare förefaller då en annan tydning, som
särskilt förfäktats av prof. Stahl i Jena. Enligt honom bör
antocyanet snarast uppfattas som en värmeapparat, där
de ljusstrålar absorberas, som klorofyllet ej upptager
och som sålunda skulle gå förlorade för växten. Redan
Kerner misstänkte för övrigt, att hans teori om
antocyanet ej alltid höll streck, utan att det ofta i första hand
spelade rollen av värmemagasin. En dylik funktion
tyckes nu antocyanet i verkligheten alltid ha, att döma av
de experiment, som utförts. Om man t. ex. har två kärl
med lika mycket vatten i båda och lägger ett visst antal
gröna blad i det ena och ett lika stort antal röda blad av
samma växtart i det andra samt ställer båda kärlen på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
