Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Norberg, Matthias
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8
Norberg, Matthias.
Och Lund frossade af N:s snille. Han uppkallades jemt
i talarestoleu. Och det döda romarspråket i N:s mun
lifvade törhända flera, än någon bland alla Carolinas snillen
och lärde då förmådde lifva med tal på modersmålet.
Hau talade öfver Daniel Thunberg 1788 och man
förundrades att finna latiuet mäktigt, att göra alla denne mans
förtjenster i nyare tiders skeppsbyggeri åskådliga. Han
uppger der reglorna för sin vältalighetskonst. Han ville luta
sakerna lysa, ej skymmas af glänsande ord. Kärlek till
sanning och frihet utgjorde talarens främsta egenskaper. Intet
ord ville han säga för att vinna ynnest eller pris åt sig
sjelf, ej låna någon tanke eller tilljuga någon dygd åt sin
hjelte. Likväl var han redan nu, som Professor Schröder
väl uttrycker sig, "allt för mycket originell, för att
fullkomligt kunna uppfatta det egna och utmärkande hos
andra." Hans landsman Angermanländningen D. Thunberg får
här alltför liknande anletsdrag, snart sagdt syskontycke med
talaren. Som skald skulle N. blifvit stor lyriker, men en
svag dramaturg.
Täta uppdrag att tala följde. N. parenterade öfver
Prof. Schenuiark samma år, öfver Prof. D:r J. W. Faxe
1790, öfver Bisk. D:r O. Celsius 1704, öfver Prof. Erl. S.
Bring 1798, öfver Bisk. D:r Munck 1805; öfver Margrefve
Carl Ludvig af Baden 1802, för hvilken panegyrik han
be-löntes af Margrefvens måg Kejsar Alexander med en dyrbar
briljanterad ring, och öfver Bisk. D:r Hesslén 1811. Äfven
vid andra högtidliga tillfällen påkallades Norbergs talang.
Vid Carl XIILs thronbestigning började ban, som välbekant
är: "Trcpidus in concionem ascendi. Neque euim scio,
quo-modo tcmpori et affectui nostro satisfaciam. Miserer? An
gratuler? Fortunain imperatoriain plangam? an extollam?
Esse noster princeps Gustavus Adolphus desiit, Carolus
coe-pit. Subitaque hæe vicissitudo: tanto gravior, quod noaex
natura (solulio id esset), sed (quod miseret) fatali qiiadam
necessitale exslitit. Quamquam ea nou opinione celerior.
Seculi pars fuit ... . medgifvande dock: eo nccessitalis, quæ
suprema est lex, perventum erat, ut præceps sive Princeps,
sive Civitas iret." Detta må ock vara prof af hans
tankdigra, men temligen entoniga stil. Han talade ännu vjd CO år
med samma själens värma, samma stilens udd, då
jubelfesten firades 1817. Men nu hade Svenska språket
öfvervun-nit den Norbergska latincn. Tegnérs jubeltal hänförde
mäktigast den nya tiden omkring Carolinas runda torn och N.
såg med fröjd att latinska språkstudiet i lärosalarne förökat
lärjungarnas förmåga att skrifva modersmålet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
