Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Norby, Nils
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Norby, Nils-
21
Sr; och Åter dädan till Stettin, väntade allt på bättre tid,
och velnades få sin tjenst igen, då han imellertid sig
bergade så godt han kunde med stort besvär, så att han ock,
det honom ännu efteråt mycket naggade, nödgades två
gånger på auction försälja sina sköna böcker för ringa värde,
hvar gång tolf tunnor." Slutligen förordnades han 1718
till Pastor vid Tyska Lifrcgimentet till fot. Men snart
stupade hjelten vid Fredrikshall; "och då tillståndet i riket,
medelst så många fiender och den så länge tryckande
krigstiden, icke var sådant, att lärde män efter merit och
förtjenst deras kunde ihogkommas; så erhöll han nådig
dimis-sion ur krigstjensten" och begaf sig till fäderneslandet.
Reste åter till Pommern 1720 och ingaf till dervarande K.
Commissionen ödmjukt memorial, hvarpå han försäkrades,
att — om någon Svensk församling i Stralsund skulle i
framtiden upprättas, skulle han framför andra ihågkommas.
Med detta besked fick N. tomhändt begifva sig åter till
Sverige. Under allt detta fortsatte N. sina studier och sin
lärda correspondens. Den djupaste nöd kunde ej rycka
honom från hans lefnadsmål. Spcglen er i honom och hans
tidehvarf, «T storartade, aldrig mättade, Stipendiarii omnium
ordinum, som oupphörligen krafven feta salarier — för att
möjligen kunna blifva vetenskapsmän — under det J
måhända nästa ögonblick idislen popularitets-frasen om det
"utarmade Svenska folket" anno 1844 eller på vers och
prosa skrytsamt proclamcren: "välan! vi unge kunna hjelpa
oss sjelfva."
Det kära Pommern låg honom dock alltid om hjertat.
Ilan fick åter tillfälle till ett besök derstädes 1722, men
måste begifva sig åter till Stockholm, ’’då det sig tilldrog,
att han uti ett sittande ifrå middagen till midnatten var uti
mächta behagligt samtal med thein lärda Svenska
Sparven-felt, och af honom i de tolf timmar med nöje hörde och
inhemtade mera lärdom, äu om ban i tolf veckor flitigt
studerat hade." Ändtligen erhöll han 1724 ett anbud att
blifva Primär. Theol. Lector i Linköping och kort derefter,
"utan sin begäran", kallelse till cn thcologisk profession i
Åh o. "Men såsom, i anseende till sin medellöso, svaga
helso och åldren* tilltagande ban icke befann sig af så
muntert sinne, goda krafter och rasklek, som till de
Akademiska trägna sysslor fordras, utan af många pressurer nu
mera likasom nederslagcn och àlderbruten", begärde han
entledigande och att i stället få ett pastorat på Gottland,
som i detsamma blef ledigt, så att ban omsider 1727 er-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
