Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nordencrant, Anders
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44
>Nordencrant2, Änders.
Den Liljestrålske biographien har föröfrigt sitt ursprung
från de uppgifter, som It. Sekret. Helsingius meddelat, såsom
man finner i ett bref förvaradt å Upsala Bibi. uti
Fanti-ska manuscript-sauilingcn. Vi meddela derur de drag, dem
Liljestråle utelemnat: "Hans (I^:s) charakter var i allo måtto
öppen och okonstlad. Det vet jag, att den ej var född,
som kunde förplikta honom att säga ja, då ban trodde sig
böra säga nej, och tvertom. Den nättaste målning ger ban på
sig sjelf, då han kallar sig driftig och dristig. ... Intet
skar honom så i hjertat och gjorde honom mer bitter äu
Ridic*uler och förakt; ty jag vågar löst att ban med större
köld hade tålt alla de öknamn, som stå uppstapplade i
Missg. Balk. och Galat. S Cap. än den enda af Radoteur
eller ålderdomssvag. Men sjelf älskade han den äkta satiren
hos andra, blott den ej mattade åt honom. En ifrig
fron-deur isynnerhet emot de store och maktsjuke, som syns af
hans cvinnerliga litania på dem både i tal och penna.
Enhvar, som hvarken ägde någon lott af förtjenst eller mynt
fullt ut, höll han för gemen och föraktlig, jag vånnar han
varit klädd i purpur, siden och sammet, kunnat leda sina
anor från Odin eller framte så långa titlar som fordom
Tessin. — Llog och näringssnäll samlade han egendom med
svettbad, men utan synlig snikenhet, gaf ock med en slags
sollcnn frikostighet sina vänner att göra sig derpf gagn,
blott det ej kom an på contant. Mat och papper stodo till
öfverflöd sä godt som hvarjom tillreds, men den minsta
redbara utgift baxnade han vid.....Hvad jag mest undrade
öfver, var att han aldrig frågade efter den littsla hårsmån
af den gräns, livar försigtigheten lyktar och dristigheten
börjar. Hans naturliga sinneseld, äfven i de sednaste åren,
var så fängd och brinnande, att derest ban lika mycket
hade arbetat på att dämpa som att underhålla och öka den,
hade han efter min öfvertygelse varit i allt afseende en stor
man. — Sanningen var hans första favorit, ända så långt,
att om han trodde någon vilja rubba hennes rättigheter,
tog han till och med med knytnäfven den i försvar. Sjelf
uppriktig, var han dock öfver all hofva misstänksam mot
andra: deraf hände, ott han ock ägde få, eller rättare sagdt
ingen lifstidsvän. Den som i hans tanke sist förolämpat
honom, blef alltid huru liten än hans förbrytelse kunde vara,
det första målet för hela laget af hans ifver, till dess någon
annan i stället renplacerade honom."
Beskrifvaren förtäljer vidare, huru N. bland författare
inest värderade Bayle, bland lagstiftarne Lykurgos, bland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
