Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nordenflycht, Hedvig Charlotta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36 nordbnrl-rcht, Hedvig Charlotta.
maro känsla. År 1761 säg hon för första gången en man,
hvars anhüek och derefter följande umgänge synes hafva
upptändt längesedan begrafna känslor. Denne man var den
såsom vältalare och ekonom sedermera bekante Fischerström.
Våren derpå utflyttade hon, pä läkarnes råd, på landet, i
nejden af Skokloster, hvarest hon åt sig inrättade en liten
treflig boniug, åt hvilken hon gaf namnet Lugnet. På
andra sidan om viken ligger Sjöö egendom, som då
arrenderades af Fischerström, hvilken hon sjelf säges hafva skaffat
detta arrende. Ofta såg man en liten båt klyfva det smala
sundets vågor och lägga sig i hvassen vid Lugnets strand.
Dock den boning, som der bar delta namn, var långt från
att vara ett fridhem, och lutan i den ensliga boningen
be-söng icke mer herdars ro och menlösa tidsfördrif. Men
öfver arten af förhållandet emellan de båda vännerna, har
grannlagenheten kastat en ännu icke genomträngd slöja. Vi
följa här den ledtråd, som hennes trenne sista till
Fischerström ställda poemer, tyckas gifva vid handen, men våga
ej tillegna vår framställning namn af sträng sanning, utan
blott af sannolikhet; för att dock ställa läsaren i tillfälle
att sjelf dömma derom, anföra vi de uttryck, som gifvit
oss anledning till vår uppfattning af detta romantiskt
sorgliga äfventyr. Länge synes skaldinnan kämpat emot denna
passion; hon var aldrig vacker, ehuru hennes utseende hade
"ett gedigt tycke, en rörande uppsyn"; hennes former voro
alltför fylliga; ungdomen, som ersätter så många
kroppsliga brister, var numera flyktad, och redan vid fyratiotre
års ålder hade giktplågor och andra lidanden infunnit sig.
Kanske blygdes bon att ens för sig sjelf tillstå en slik för
denna så långt framskridna ålder mindre passande låga;
kanske tänkte hon ock på fordna förhållanden till TidemaD,
erinrande sig att hvarken själens ädlaste egenskaper,
hvarken snille eller dygder, eller den varmaste dyrkan, då
dessa ej åtföljas af behagen, förmå väcka genkärlek i ett
ungt hjerta. Visst är, att hennes passion — ty lidelsen är
alltid farlig att bedraga sig sjelf — gaf sig namn af
vänskap*), men detta var en vänskap af ett sällsynt och högst
Den lågan, som mig tär ocli bränner,
Till Kärleks-elden icke bär;
Dock oro i ett hjerta gör,
Som starkt och öint och häftigt känner.
Det är en Vänskap, som mig rör,
Som oj är gjord för tidens vänner.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
