Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nordenflycht, Hedvig Charlotta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fJ8 Nordenflycht, Hedvig Charlotta.
som tecknat hennes lefnadsöden, talar såsom ingenting
ovanligt tilldragit sig, utan uppgifver vattusot såsom
dödsorsaken; likasom han ingenting niimner om sitt eget förhållande
till henne. Vid denna dödssäng var han dock närvarande
och emottog hennes sista suck d. 28 Juni 1763, liksom hau
ock bevistade hennes enkelt-högtidliga begrafning i
Skoklosters kyrka. Bland de närvarande utdelades en af
Gyllenborg författad elegie, som slutar:
Ett offer måste kon för köpens tadel vara
Ock qvalet inom sig af samma glöd förfara,
Som skalde-ådrans lif ocli vänners fägnad gjort.
Brist — svagliet •— allt är dödt, tom menskligketenjjföljer;
Men snillet lefver qvar; ock glömskan aldrig döljer
Den eld, den himlakraft, som lifvat Uranie.
Äfven Fischerström slutade sin teckning af hennes lefnad
ungefär på samma sätt: "Hon var smädad, hatad, afundad." —
Detta, i sammanhang med allt-det föregående, bevisar
oemotsägligt att denna Nordens Sappho (såsom hon med
rätta ocksä kallades) ägde en själ, lågande af enthusiasm,
svärmeri och starka lidelser, som visserligen periodiskt
hvilade, men af den minsta gnista uppflammade. För en
sådan natur är den qvinliga sphaeren alltför trång, och i detta
tidehvarf voro dess gränsor ännu trångare utmätta. Redan
det att en qvinna uppträdde såsom författarinna, var
ovanligt, ehuru detta tilläts den ärbara fru Brenner för hennes
qvädens sedesamma håll; men fru N. var tillika själen i ett
vittert sällskap, som bestod af idel män, ech detta var ännu
ett hos oss osedt skådespel. Deraf väcktes väl dessa
smädelser och detta klander, hvaröfver hon sjelf och hennes
vänner klaga; och kanhända gjorde hon sig sjelf icke nog
möda att undvika verldens domar.
Hade fru N. funnit framför sig ett rikt odladt språk,
så skulle hon, liksom en fru Stael, en fru Dudevant, mera
förmått att påtrycka sina skrifter eldmärkena af sin
glödande enthusiasm. Af denna art äro visserligen de förut
anförda erotiska poemer, der hon genombrutit språkets
bojor, men föröfrigt skönjer inan äfven hos henne, huru, ända
till Gustavianska tiden uttrycken och inhillningskraften
fängslades genom tungomålets barbari och fattigdom; hos äfven
de snillrikaste af dessa äldre författare synes gången liksom
fjettrad af blackar, deras vingar af blyvigter. Dessa
hinder hämmade också vår "Uranies" flygt; tankan kämpar ännu
med dessa bojor, ömsom segrande, ömsom besegrad; der*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
