Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nordenhielm, Anders
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Norden iiielm, Anders. 65
ocli stil stå en Norcojjensis och Bellman högre än deras
föregångare, mt-u högst öfver alla Lagerlöf oeh Uppmärk;
äfven Norrman försvarar såsom Talare sin plats öfver de
tlesta i den förra epoken; såsom Lärd framför alla, både
äldre och samtidiga. Hufvuddragen i den allmänna
charak-teristiken äro: Inledningens rikare prakt af sentenser,
epi-theter och rhythin: berättelsens intressantare omvexling med
inflätade betraktelser oeh beskrifningar: Talets hjelte med
största åskådlighet framställd i omstäiidelig teckning af bela
gestalten: charaktersmålningen, så ljus och förskönad som
möjligt: skuggsidan sorgfälligt un don Ii Allen: berömmet oftast
öfverdrifvet till sm;eker, men sjelfva öfverdriften merendels,
genom en skicklig färgblandning, drägligare än den fordna:
stilen ledig och klar, med classisk takt i det hela, fastän
icke med uteslutande förkärlek bildad efler något visst af
de classiska mönstren, eller med ytterlig samvetsgranhet
inskränkt till guldålderns ord och talesätt, ofta sirad af
clas-sikernas inflätade tänkespråk och verser: ställvis en brokig
väfuad af fraser, hemtade från olika förråd. Huruvida
sådana lån må anses som tadelvärda plagiat, beror väl
hufvudsakligen af deras mer eller mindre hofsamuia och
skickliga användning. llos den dålige författaren röja de genast
torftighetens behof; hos den förträfflige snarare en
försakelse af auctorlig fåfänga, när minnet otvunget framställer
tankens redan oöfverträfflig! lyckade uttryck, och denna
tillsats sä sjelfmant sammansmälter med stilens jemna hållning,
att den undgår Qviniiliani anmärkning, "corrupla, quia in
piano tument." Säkert lärer t. ex. ingen billig domare
klandra dessa ur Tacitus och Virgilius öfverflyttade drag, som
oförmärkt sammanflyta med den djupsinnige, med den
känslofulle författarens egna: "Tum vero ncque vocis potestas ulla,
neque libertas plancluuui, neque hciieficium lacrymarum;
sed surdus dolor: quidquid stupor babel ignàviæ, quidquid
desperalio ariditatis, mor ii siinillima quies, el vastum illud
magnæ iræ magnique metas silentium" *): oeh det majestätiska:
"Iverat jam sub umhras magua Gustavi tertii irnago"**).
Sådana kraftuttryck af forntidens genialiske classiker, på
sådant säll iuförlifvade i ell verkligt yitterhétsslycke, göra i
den verldsliga rhetoriken en eflect, som något liknar den
*) Da|lis Program till Parentationen öfver Gustaf den tredje,
Upsala 1792.
#*) Dahls Parentation öfver Uno v. Troil. Ups. 1803,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
