Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nordenskjöld, Otto Henrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nordenskjöld, Otto Henrik.
f 5
tant å chefsskeppet Gustaf den tredje a kryssnings-escadern
under Prins Carls befäl, samt bevistade som Flagg-Capitaine
det för svenska flottan hedrande sjöslaget vid Högland den
17 Juli samma ar. På samma skepp och i samma egenskap
bevistade han bataillen vid Öland den 26 Juli 1780*),
sjöslaget vid Cronstadt och genombrytningen vid Wiborg. Det
bekanta anfallet mot ryska flottan på Revals redd 1790
leddes af Nordenskjöld. Det misslyckades, såsom i otid och
under stormigt väder företaget. (Jfr artik. of Klint, VII B.
8. 197). Om detta företag läser man i Gyllengranat
Svenska Sjökrigs Historia II Del. s. 278—280: "Natten emellan
den 12 och 15 Maj var vädret nästan lugnt. Den 13
blåste en vestlig vind upp, som tilltog på förmiddagen, och
mot middagen blef bård med starka byar, slutligen
uppväxte den till half storm. Svenska flaggan rangerad i så
kallad Konvoj-ordning, i linie uti ledarens, Skeppet
Dristigbetens, kölvatten, styrde emot Revels norra inlopp.
Ledaren gick dock nog nära Ragnilds-grundet, hvaraf hände, alt
Tapperbeten, som följde näst i ordningen, stannade kl. £6
så hårdt på detta grund, att Skeppet icke förr än emot
midnatten åter kom loss. Derigenom kommo de främsta
Skeppen i någon oordning, men fortsatte innan kort deras
förra kurs emot Wolfsön, samt inseglade på Revels redd,
hvarvid likväl skeppet Riksens Ständer, som icke- nog
kunde hålla vinden, dref ned på det grunda ref, som utskjuter
norr ifrån Wolfsön, der det blef ^qvarstående, och sedan
besättningen följande morgon blifvit bergad måste det
uppbrännas. Emedlertid hade vinden så tilltagit, att det blef
svårt att manövrera, och tiden, jemte det hastiga
annalkandet till fiendtliga flottan, tillät icke flottan att refva.
Chefen på chefskcppet sökte vid dessa omständigheter att väcka
H. K. H. Stör-Amiralens uppmärksamhet på nödvändigbeten
för flottan att ankra, för att afbida bättre väder. H. K. H.
erinrade äfvenväl Amiral Nordenskjöld om denna
nödvändighet, men Amiralen ansåg, att man redan gått för långt för
att nu mera uppskjuta med anfallet, och "sedan svärdet en
gång vore draget, borde det ock göra sin verkan", hvarföre
seglingen fortsattes. För att rätt kunna förstå
sammanhanget härmed, måste det upplysas, att Amiral Nordenskjöld
hade Honungens tillåtelse att fritt handla emot ansvarsskyl-
*) Om Nordenshjölds*forhållande vid detta märkvärdiga tillfälle
torde vi få hänvisa lasaren till VIII B. s. 172, 173 art. Lilliehorn,
hvarest några utdrag finnas ur Skjöldebrands "Marche och Segling.1’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
