Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nordquist, Pehr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nordquist, Pehr.
109
genom en väns Hr G — i försorg, emottagen i ett kloster
utanför Neapel, hvars Prior, en bildad och upplyst man,
lofvade N. ett förträffligt sällskap. Men olyckan ville att
deune man mäste i klostrets angelägenheter göra en längre
Tesa, och derigenom lemnades fri luft åt de hemmavarande
munkarnes otidiga omvändelsenit, som länge varit qväfdt af
vördnaden för deras Superior. Under en månads tid, som
N. vistades bland desse välmenande bröder, hunno de så
uttrötta honom, att ban i en billet, skrifven efter hans vana
med blyertspenna, jemmerligen beklagade sig öfver de täta
besök munkarne gjorde honom, då samtalet alltid angick
religionstvister; hvarunder de ofta så förifrade sig, att de
under sina demonstrationer knuffade hans svaga bröst, och
förorsakade honom utom den moraliska äfven en verkligen
physisk smärta. Nu flyttade han in till sjelfva Neapel,
hvarest det lyckats Hr G. att förskaffa honom logis hos en
Engelsman Smith, som bebodde ett enstaka hus vid hamnen.
I denna fredliga boning tillbragte ban de få återstående
dagarna af sin alltför korta lefnad. Han dog I Neapel i
början af November 1805, några och 50 år gammal, och blef
jordfästad å Holländska begrafningsplatsen nära
Posilippo-grottan, dit hans lik beledsagades af några landsmän och
vännen C — s.
Denne redlige vän har uppsatt en liten okonstlad
berättelse om N:s sista stunder, hvilken Red. af Konst- och
Nyh.-Magaz. fick hans tillstånd att begagna, och deraf
gjorde ett utdrag, hvilket vi äfven meddela, troende oss
derigenom göra våra läsare ett nöje: "Huset der han bodde låg
utåt Bayen, och han tillbragte hela dagarna på balcongerna,
än åt den ena än åt den andra sidan. Jag hade mitt rum
bredvid hans, men var förbuden för smittans skull, att
ligga på samma ställe. Jag hade i honom det angenämaste
sällskap och vi skildes aldrig åt förrän mot midnatten.
Dagen förrän ban dog, steg ban upp kl. 7fpå morgonen,
rakade sig, klädde sig med särdeles omsorg och var vid ett
ovanligt muntert lynne. Några timmar efter, då jag inkom
i hans rum, fann jag honom, dyster och nedslagen, betrakta
några smärre utkast till landskapsmålningar. På frågan hur
han mådde? svarade han: ’jag mår bra, men kan ej utan
smärta se dessa croquier. De påminna mig om de mest
hoppfulla dagar för utbildningen af min konst. Jag har an
ej skördat någon-belöning för min outtröttliga möda. Tiden
dertill hade troligen ej varit långt borta, om —." Här
började ban fälla strida tårar, lade bort målningarna och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
