Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nyrén, Carl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
150
Nyrén, Carl.
att läsa den vackra och i vara scholor oskäligtvis aflagda
scholhoken Galateus de moribus, föga eller intet förstod mig
på det som egentligen kallas belefvenhet; utan ock
sedan jag kommit i den större verlden, och måst omgå med
mycket förnämt folk, ja än i denna stund, har svårt att
finna mig uti eller lämpa mig efter en hop saker, som fuller
få namn af honestum och decorum; men efter de begrepp
jag nu äger, intet annat äro, än veklighetens och
fåfängans upptåg, och, med ett ord, snarare synd än dygd;
jag menar ett grannlaga iakttagande af sedvänjor eller
moder i åthäfvor, klädedrägt, visiter, mat och dryck och
öfrigt lefnadssätt, som, med lika så godt hjerta och med lika
så stor dygd, kan vara tarfligt, som yppigt, rätt och slätt,
som krusadt eller sminkadt, uppriktigt och okonstladt, som
konstladt och förställdt, m. m. Och i anseende till detta
mitt tänkesätt, som till en del härrörer af uppfostringen,
men till en större del af stadgade idéer, genom Guds ords
och goda böckers läsning, undrar jag nu mera icke på, att
jag hvarken kunnat blifva älskad af, eller fatta någon
serdeles vänskap eller förtroende för sådant folk af begge
könen, hvars enda diktan och traktan bestått uti att pråla
med sin yta, och som väderhanar vända sig efter alla
moder och lefnadssätt, hvilka ock ofta lastat och kallat mig
plump, grof, tvär, butter, ohöfsad och obelefvad, och Gud
vet hvad ök-namn, fast, som Gud äfven vet, jag aldrig
uppsåteligen velat offendera eller göra dem fornär, utan,
för att behaga dem och undvika deras hat, ofta fört våld
på mig sjelf, till att i grannlåt och uppförande göra mig
lika fåfäng och narrisk, som de. Tvertom har jag af
andra, som varit mindre nogräknade, och af samma glada,
o-tvungna och muntra väsende som jag, blifvit hållen för en
angenäm och nöjsam omgängsman, och, utan skryt att säga,
en god och ärlig man, som jag ock i hjertat verkligen är,
fast mitt uppförande icke alltid och allestädes kan passas
efter allas tycke."
Med denna, som han sjelf kallar, grundritning till sin
hufvudcharakter, börjar han den lefvernesbeskrifning, som
lång tid efter hans död blifvit utgifven, hvaruti ban med
6törsta öppenhet redogör for s>na lefnadsöden, och ärligt
erkänner sina fel och brister. Uans fader Peter Nyman,
bondson från Östra Ny, var Trumpetare vid Öst götha
Ca-valleri och omkom 1745 i Bothniska viken, under relraiten
fr."n Finland. lian var en allvarsam och gudfruktig man,
som, ehuru i knappa vilkor, på en gång höll fyra söner i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
